| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KILA ɟi3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
sjöt. ett slags träklubba som användes vid riggningsarbeten, bl. a. för att tvinga grövre trossar att böja sig. Frick o. Trolle 54 (1872). Smith (1916). — jfr KLÄD-, MUS-KILA.
Spalt K 930 band 14, 1935