Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KERATIT ker1ati4t l. ke1-, r.; best. -en; äv. KERATITIS -ti4tis, r.; i best. anv. utan slutart.
Ordformer
(-it 1896 osv. -itis 1840—1929)
Etymologi
[jfr t. o. eng. keratitis, nylat. ceratitis; ytterst till gr. κέρας (gen. –ατος), horn (se KERATIN)]
med. inflammation av hornhinnan, hornhinneinflammation. Dahlin Ophthalm. 52 (1840). MedMånRevy 1896, s. 224. LbKir. 2: 217 (1922).

 

Spalt K 905 band 14, 1935

Webbansvarig