Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARTAMIN kar1tami4n, n.; best. -et.
Ordformer
(förr äv. skrivet carth-)
Etymologi
[jfr t. karthamin, eng. carthamin; bildat med den i kemiska ämnesnamn vanliga ändelsen -in (-in) av det nylat. växtnamnet Carthamus]
kem. o. tekn. benämning på ett i safflor (Carthamus tinctorius Lin.) förekommande, i vatten olösligt, rödt färgämne som i sht förr användes till färgning av tyg, beredande av smink m. m. Berlin Vextchem. 98 (1835). UB 5: 513 (1874). VaruhbTulltaxa 1: 174 (1931).
Ssgr (kem. o. tekn.): KARTAMIN-EXTRAKT. Ekenberg (o. Landin) 182 (1889). —
-SYRA, r. l. f. (föga br.) = KARTAMIN. Ekenberg (o. Landin) 182 (1889). Ekbohrn (1904).

 

Spalt K 633 band 13, 1935

Webbansvarig