| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARBURERA kar1bɯre4ra l. -ur-, i Sveal. äv. -e3ra2, stundom KARBORERA -bo- l. -bå- l. -bω-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KARBURATION (se avledn.).
tekn. blanda (en brännbar gas) med flyktiga kolväten l. sönderdelningsprodukter av tunga kolväten i o. för ökning av gasens lyskraft l. värmevärde; äv.: låta (luft) upptaga ånga av lättflyktigt, kolrikt ämne, t. ex. bensin l. bensol; äv.: intimt blanda (gas) med vätska; äv. oeg.: utspäda (kolrik gas, t. ex. acetylen); äv. med saksubj. På senare tiden hafva gjorts åtskilliga försök att genom karburering förstärka gasens ljusstyrka. NF 5: 916 (1882). TT 1891, s. 85. Karburerande vätskor, såsom benzol, alkohol, eter, gasolja, etc. Patent nr 24194, s. 1 (1908). Karburerad vattengas. SvUppslB 17: 975 (1933).
KARBURATOR, r. l. m. [jfr t. karburator, eng. carburator, fr. carburateur] tekn.
1) apparat vari luft l. annan gas blandas med flyktiga kolväten i o. för ökning av dess brännbarhet l. vari gas anrikas som är brännbar, men har ringa värme- l. lysförmåga (t. ex. vattengas), l. vari kolrika gaser (t. ex. acetylen) utspädas. Patent nr 1536, s. 3 (1889). 2NF 17: 110 (1912).
2) å förbrännings- l. explosionsmotor: apparat vari det flytande bränslet (bensin o. d.) i finfördelat tillstånd blandas med luft o. förgasas samt i reglerad mängd införes i arbetscylindern, förgasare. TT 1890, s. 201. Patent nr 59216, s. 1 (1925).
Spalt K 545 band 13, 1935