Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANANIT kan1ani4t, äv. ka1-, l. (i fackspr.) KANAANIT kan1aani4t l. ka1n-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(kanan- 1795 (: Cananitisk), 1799 osv. kanaan- 1770—1891, 1914 (: kanaanitisk))
Etymologi
[jfr t. kana(a)niter; avledn. av KANAN]
kanané. Kumblin Büsching Paläst. 3 (1770). Kananiterne dyrkade solen och månen under de vederstyggligaste plägseder. Wulf Köppen 1: 335 (1799). Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 59. WoJ (1891).
Avledn.: KANANITISK l. (i fackspr.) KANAANITISK, adj. [jfr t. kanaanitisch] kananeisk. Holmberg 1: 1123 (1795). Zetterstéen SemSpr. 87 (1914). —
KANANITISKA, l. (i fackspr.) KANAANITISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (mindre br.)
1) = KANANEISKA 1. Weste (1807).
2) = KANANEISKA 2. Palmblad Palæst. 87 (1823).

 

Spalt K 334 band 13, 1935

Webbansvarig