Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALLIGRAF kal1igra4f, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(kal- 1891. kall- 1817 osv. förr äv. skrivet -graph)
Etymologi
[ytterst av gr. καλλιγράφος, av κάλλος, skönhet, o. γράφος, skrivare (se -GRAF); jfr KALLIGRAFERA, KALLIGRAFI, KALLIGRAFISK]
(i sht i fackspr.) skönskrivare; i fråga om forn- l. medeltida förh. samt förh. i vissa främmande, i sht orientaliska kulturländer: avskrivare som skriver med skönskrift, avskrivare av högre klass; numera vanl.: person som kan utföra skönskrift l. allmännare: som kan skriva vackert; förr äv.: lärare i skönskrift l. välskrivning. De (grekiska avskrivare) .. som uti afskrifvande hade en ovanlig färdighet och skicklighet, kallades Kalligrafer. Norrmann Eschenbg 1: 33 (1817). Kalligraf .., skönskrifvare, lärare i välskrifning. NF (1884). Den kinesiske konstnären, som i regel är både kalligraf och målare. Karlgren OrdPennMittR 111 (1918).

 

Spalt K 181 band 13, 1935

Webbansvarig