| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAKRA, v., anträffat bl. ss. vbalsbst. -ANDE.
(†) kackla. När Måsen skriker hårdt, med något kakrande, gör långa flykter och svängningar, vil ej hans närvarelse särdeles boda. VetAH 1748, s. 125.
Spalt K 78 band 13, 1935