Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄRLING, m.; anträffat bl. i pl. -ar.
Ordformer
(ier-)
Etymologi
[av nt. järlink, ung (urspr. o. eg.: ettårig), kastrerad bagge (”hammel”), avledn. av mnt. jār (se ÅR)]
(†) ung, kastrerad bagge. OxBr. 6: 39 (1629).

 

Spalt J 398 band 13, 1934

Webbansvarig