Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRRADIATION ir1adiatʃω4n l. 010—, l. -aʃ-, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. irradiation; av mlat. irradiatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till lat. irradiare (se IRRADIERA)]
1) opt. optiskt fenomen bestående däri att ljusa l. lysande ytor o. d., då de uppträda mot mörk bakgrund, gm en optisk villa synas större än vad som i värkligheten är fallet. ÅrsbVetA 1821, s. 204. En ytterst smal (mån-)skära, .. som genom kontrastverkan och ”irradiation” tedde sig långt större och mera glänsande än den egentligen hade lov till. SvD(A) 1932, nr 251, s. 9.
2) fotogr. halation, ljusgårdsbildning (vid för stark exponering). FotogrT 1900, s. 242.
3) med. utstrålning av smärtförnimmelser från en retad nerv till andra nervgrenar. Wretlind Läk. 9—10: 205 (1902). 3NF 10: 82 (1928).

 

Spalt I 1160 band 13, 1933

Webbansvarig