Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSTANTIERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[bildat till lat. instantia (se INSTANS)]
(†) göra invändning(ar), invända l. protestera (mot ngt l. under anförande av det l. det). Om han icke instantierade mot edhen, som gickz i Kämnär Rätten. ConsAcAboP 3: 117 (1666). Hr Landzhöfdingen E. instantierade och sade: Här behöfves ingen votering, ty här är ingen discrepans. RARP 16: 210 (1697). VDAkt. 1781, nr 482. ÖoL (1852).

 

Spalt I 857 band 12, 1933

Webbansvarig