Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INPÅ in4~1 l. 3~2, l. (i bet. I 2, 3 b, 4 a, i bet. II 2 alltid) 04, äv. 4 4 (i`npå, inpå´el. in på Weste; i`nnpå ell. innpå´Dalin); förr äv. INUPPÅ, prep. o. adv.
Ordformer
(-på 1528 osv. -uppå 15551787. — i bet. I äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
[fsv. in pa; av IN o. PÅ, prep.]
I. prep.
1) betecknande förflyttning till l. riktning mot en punkt innanför vissa (tänkta) gränser; se IN 1. — särsk. i bildl. anv.
a) betecknande att ngn börjar behandla l. beröra en fråga l. ett ämne, se IN 1 n β.
b) i fråga om översättning från ett språk till ett annat, se IN n ε.
c) [jfr t. etw. mit in den kauf geben, nehmen, (mit) in den kauf gehen] (bygdemålsfärgat, i vissa trakter, föga br.) med avbleknad bet., i uttr. inpå köpet l. handeln, (till) på köpet. Mor har jag varit för mina barn, och för min sal. Mans med ..! Ja det har jag varit, och för andras in på köpet. Stridsberg Friman 7 (1798). (Granskogen) hade man dumt nog icke brytt sig att förvärva i den gamla, billiga tiden, då den kunnat fås inpå handeln (vid köpet av furuskogen). Högberg Baggböl. 1: VII (1911). Dens. Utböl. 2: 26 (1912).
2) betecknande förflyttning l. utsträckning ända fram till l. till den omedelbara närheten av ngt l. riktning mot ngn, se IN 12. — särsk.
a) i fråga om angrepp l. närgångenhet o. d., se IN 12 b.
b) bildl., betecknande att en handling l. värksamhet l. känsla o. d. riktas mot l. att ngt hänföres till l. syftar l. tillämpas på ngn l. ngt; se IN 12 c.
c) (†) bildl., i uttr. betala (ngt) inpå så eller så mycket när l. inpå återstoden av så eller så mycket, betala (en summa) på så l. så mycket när. Kongl. Reductions Collegium hafwer pålagt Sahl. Herr Gustaf Soop, att betala en Summa .. det han och .. till een dehl fullgiort, inpå 6000 D:r Sillf(ver)m(yn)t när. HSH 10: 102 (1681). Genom .. aktsam hushållning .. hade jag .. betalt min Discontskuld .. inpå återstoden af omkring 500 Rld Riksglds. CGLeopold (1807) i 2Saml. 9: 60.
3) betecknande läge l. befintlighet.
a) motsv. 1, betecknande läge l. befintlighet innanför (de tänkta) gränserna av ngt: inne på l. i (ngt); äv. bildl.; numera nästan bl. i uttr. inpå gården. Bo inpå gården. Om thetta .. maa handlas in paa raadhit. G1R 1: 257 (1524). Invpå theris schip schall ware funnedt någet fiennde godz. HH XIII. 1: 258 (1566). Säges, at desse Sockneboer (i Ragunda) tala bättre Svenska, än in på Landet. Hülphers Norrl. 2: 211 (1775). Inpå gården .. (finnes) ett boningshus af sten. PT 1912, nr 193 B, s. 1.
b) motsv. 2, betecknande läge l. befintlighet alldeles i närheten av l. tätt vid l. utmed (ngt l. ngn); äv. bildl. Ha ngn l. ngt alldeles inpå näsan (vard.). Liggende så gott som här in på stadhen. AOxenstierna 2: 534 (1622). Vi stå således här in på hufvudfrågan. LBÄ 2—3: 128 (1797). (Han) hoppades, att der fanns stor, präktig furuskog in på knutarna. Hedenstierna FruW 12 (1890). En .. dam stod tätt inpå mig. Hallström Händ. 7 (1927).
4) i fråga om tid.
a) betecknande att det närmar sig en viss angiven tidpunkt l. att en händelse l. tidpunkt l. ett tidsskede ligger mycket nära en viss annan tidpunkt osv.; nästan bl. i förb. med ett förstärkande alldeles, nära o. d. Hvad derefter (dvs. efter 1810) skett, är så nära inpå vår tid, .. och derföre (osv.). Hammarsköld SvVitt. 1: 13 (1818). Man var inpå julen. Dagarne voro korta. Benedictsson Ber. 53 (1886).
b) betecknande att ngt fortgår utöver början av ett tidsskede l. att ngn når (nått) fram till resp. att ngt inträffar vid en tidpunkt efter början (mellan början o. slutet) av ett tidsskede; se IN 15 e.
II. adv.
1) (†) motsv. I 1 c, i uttr. lämna ngt inpå, lämna ngt (till) på köpet. (Handelsmannen köpte drällen) och gaf mig 5 daler aln, en half aln måtte jag lämna inpå. KMSvedbom (1797) hos Dahlgren Släktprof. 1: 20.
2) motsv. I 3 b: alldeles i närheten, tätt invid l. utmed. Skogsmarken låg så inpå, att (osv.). Bergström Bild. 2: 23 (1882). Sundens mynningar synas ej förr än man är alldeles inpå. SD(L) 1896, nr 518, s. 5. Heidenstam Svensk. 1: 165 (1908).

 

Spalt I 728 band 12, 1933

Webbansvarig