| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INKRÄKTNING in3~kräk2tniŋ, äv. iŋ3~, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) till INKRÄKTA 1: erövring, besättande; numera bl. (knappast br.) med anslutning till 2; äv.: fientligt anfall; förr äv. konkret: erövrat l. besatt land l. område. Tessin Bref 2: 206 (1754). Inkräktningen af Italien. Regnér Begr. 56 (1780). Det är sant, att vi ej innehafva stora inkräktningar, och kunna i anseende därtill ej påstå stora förmåner (vid fredsunderhandlingarna). Ekman Dagb. 253 (1790). (Engelbrekt) som befriade Sverige från inkräktning genom främlingar. SvD(A) 1921, nr 36, s. 6.
2) (numera knappast br.; se dock slutet) till INKRÄKTA 2 o. 3; äv. konkret. Schultze Ordb. 2415 (c. 1755). Nu är fast land på många ställen, hvaräst förr varit hafsbåtten, men tvärtom finnes ock hafvet gjöra inkräcktningar på andra ställen. Bergman Jordkl. 345 (1766). Rikdomens och de sinnliga njutningarnes lockelser göra allt större inkräktningar på bekostnad af det högre lifvet. Melin JesuL 3: 44 (1849). Björkman Skogssk. 299 (1868). Inkräktning af regeringen, högsta makten. Cavallin (1875). Höjer Sv. 2: 176 (1876). — särsk. (fullt br.) med bestämning inledd av prep. på: intrång; jfr INKRÄKTA 3 d. Rosenstein 2: 373 (1789). Sjön vettern synes gjöra många inkräcktningar på de hemmans ägor som gräntsa därintil. VetAH 1803, s. 318. Göra inkräktning på sin grannes ägor. Weste (1807). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 500.
3) (†) till INKRÄKTA 5: (olovligt) inhägnande av område på annans jord; äv. konkret: område som gm inhägnad (olovligt) frånskilts annans jord, (olaga) intaga. VgFmT III. 3—4: 80 (1688). Den i handlingarne .. omtvistade fråga, antingen meranämnde ägor äro gamla odalägor eller ock i sednare tider af utmarken gjorde inkräktningar. Calonius 4: 69 (1796). Gynther Förf. 4: 246 (1854).
-LYSTNAD.
2) till 2. Den starkares inkräktningslystnad, lärer .. den svagare, att (osv.). AdP 1789, s. 886. Dalin (1852).
Spalt I 602 band 12, 1933