| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-KRYMPA, -ning.
1) intr.: krympa in l. ihop l. samman, minskas; äv. (föga br.) om levande varelse: sjunka ihop, ”krypa ihop”. Udi lengden (är) opå hvart (tyg-)stycke .. inkrumpet fyre alner. G1R 26: 573 (1556). Ett snyggt fälttåg det här! — Låta slå oss — .. Ligga här in- och hopkrumpna. Börjesson Statshv. 52 (1866). Ahrenberg Stud. 163 (1878; bildl.).
2) (†) tr.: komma (ngt) att krympa l. sammandragas. Är orsaken (till de rörelser som de avklippta snablarna av fjärilar gjorde), at senorne och musclorne ännu en tid behålla en inkrympande och utvidgande kraft, fast lemmen är skild från kroppen? VetAH 1748, s. 218.
3) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om hopträngd l. smalare del av ngt. TT 1886, s. 23 (i fråga om lampglas). —
-KRYPA, -ning. [fsv. inkrypa]
1) krypa in (i ngt l. ngnstädes); i sht i p. pf. ss. adj. G1R 29: 698 (1560). Under tiden låg Gösta inkrupen mellan de täta lummiga grenarne af den kullfallna granen. Topelius Fält. 2: 348 (1856). Af en inöfvad tax fordrar man först och främst, att han gerna inkryper uti och noga undersöker räf- och gräfsvinslyor. Hahr HbJäg. 59 (1865). Topelius Planet. 2: 44 (1889). SvD(A) 1931, nr 101, s. 10. särsk. mer l. mindre oeg. o. bildl. Ther som thet onda genom affwundzens sägn engångh j menniskiornes hierta inkrypit är, thet henger j minne längre, än thet godha. Bullernæsius Lögn. 296 (1619). De skarpa och svarta ögonen äro mera inkrupne i hufvudet (än för tre år sedan). Björnståhl Resa 2: 74 (1773). Det förefaller rätt eget, att här (dvs. i Salzburg i oktober månad) se alla, både damer och herrar, inkrupna i .. pelsverk. Böttiger 6: 189 (1835). Trädgårdstäpporna, i hvilka de små gula och röda träbyggnaderna ligga inkrupna. Lindqvist Dagsl. 2: 64 (1900).
-KRYSTA. (†)
1) klämma l. trycka (ngt) in i (ngn). Thå törnen mich inkrystes och stack mich. OPetri MenFall M 3 b (1526). Hoorn Jordg. 1: 170 (1697).
2) i p. pf. n. ss. adv.: hoptryckt, hopklämt; bildl. Men huru inkrystat trögt faller ej tanken här? AIArwidsson (c. 1815) hos Estlander II. 3: 36. —
-KRÅM, äv. -KROM, n. ((†) m. Lindfors (1815), Ahlman (1872)); förr äv. -KROMME, m. (-krom 1769 osv. -kromm c. 1645 (: -krommet, sg. best.)—1889. -kromme 1769. -kråm c. 1645 osv. -kråmm 1664. -krångh c. 1645) [jfr KRÅM]
1) om den mjuka, inre delen av bröd, frukt o. d. Inkrommet aff en Simbla. Salé 55 (1664). VetAH 1776, s. 136. Walin Födoämn. 97 (1906).
2) om inälvorna av fågel, fisk l. annat djur, innanmäte (se d. o. 1); i sht om de matnyttiga delarna härav. När tu wil vpskära Höns til kokning, tag Inkrommet (osv.). IErici Colerus 1: 308 (c. 1645). Sedan han dragit skinnet av sitt byte, tog han inkråmet ur björnens kropp. Munsterhjelm Järvl. 59 (1925).
3) (mindre br.) i bildl. anv. av 1 o. 2. En vagn der man ser nakna inkråmet af remmar, jernböglar och träverk. CAEhrensvärd (SVS) 1: 216 (1782). Coffertar och cartoner stodo öppna och gapade efter sitt inkrom. Knorring Vänn. 2: 52 (1835). Ett riktigt svar kan ofta vara en tom utanläxa, en formel utan inkråm. DN(A) 1922, nr 6, s. 8. —
-KRÅNGLA, -ing.
1) göra (ngt) krångligt l. invecklat, tillkrångla; särsk. i p. pf.: tillkrånglad, invecklad. Järta 1: 268 (1832). Mer än lofligt inkrånglade uttryck. Ljunggren SmSkr. 2: 189 (1879). Mina irrfärder inkrånglades, emedan jag att börja med följde vänliga råd att taga spårväg hit och järnväg dit. Siösteen ModBelg. 128 (1906).
2) (föga br.) efter mycket krångel (lyckas) inpassa l. placera (ngt ngnstädes); äv. bildl. Konsonantens ljud (måste) .. på alla ställen antagas för antingen enkelt eller dubbelt, men .. något påstådt mellanljud (får icke) inkrånglas i stafningen, för hvilket intet tecken finnes eller kan finnas. Leopold (1824) i 2SAH 17: 139. Lundin (o. Strindberg) GSthm 500 (1881).
3) (mindre br.) inblanda l. inveckla (ngn) i ngt. Huru Herr Simon .. hållit på att bli svårt inkrånglad i en konkurs. Wetterbergh Selln. 8 (1853). Att .. inkrångla försäkringsbolagen i sådana olycksfall, som förekomma varje år och vid varje fabrik i ungefär samma utsträckning. TT 1927, Allm. s. 41. —
1) erövring; jfr INKRÄKTA 1. I fall Frankrikes mod och makt medelst allt för stor framgång och inkräkt kommo för högt at växa. 2RA 3: 634 (1734).
3) konkret: jordområde som är avskilt (”intaget”) medelst stängsel; jfr INKRÄKTA 5. VDAkt. 1720, nr 118.
Spalt I 597 band 12, 1933