Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INHUGGA in3~hug2a, v.1 -er, -högg, -höggo, -huggit, -huggen; se för övr. HUGGA, v.1 vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); jfr INHUGG.
Etymologi
[jfr d. indhugge, t. einhauen; av IN o. HUGGA, v.1]
(i fråga om bruklighet se anm. sp. 274) — jfr HUGGA IN.
1) mil. i fråga om anfall av sabelbeväpnat kavalleri: vid sammanstötning med fienden anfalla med vapnet i fullt hugg, hugga in (se HUGGA IN 1). KKD 12: 85 (1703). Så snart fienden vände, inhögg cornett Duncker med sina 20 Carelska dragoner. JJBurman (c. 1818) hos Cygnæus 2: 99. 2VittAH XXXI. 6: 14 (1892).
2) (föga br.) fisk. medelst huggkrok (se d. o. 4) infånga (fisk). Ekström AfhFiska 37 (1845).
3) med hugg driva in (vapen l. värktyg i ngt l. ngn); ngn gg med subj. betecknande vapen l. (ägg av) värktyg: tränga in. Sylvius Curtius 659 (1682). Att förekomma eggens inhuggande i träet. TT 1883, s. 106 (i fråga om maskinhyvling). Då yxan inhugges i rått virke. Ekman SkogstHb. 39 (1908).
4) gm huggning med huggredskap frambringa l. forma (fördjupning, håla o. d.) i l. på sten l. trä o. d. KOF II. 2: 433 (c. 1655). En stor Grotta, inhuggen i Klippan. Dalin Arg. 1: 130 (1733, 1754). (Stämjärnen) äro afsedda till att inhugga skarpt begränsade, fyrkantiga hål i trä. AHB 97: 32 (1879). Hahr ArkitH 8 (1902).
5) efter uthuggande av härför erforderlig(a) fördjupning(ar) l. försänkning(ar) o. d. infälla l. infoga l. insätta l. fastsätta (ngt i ngt); numera företrädesvis (i fackspr.) i fråga om förbindning av bjälkar o. d. gm dylik inhuggning; jfr HUGGA IN 3. ConsAcAboP 3: 26 (1665). J Vagnsboden äro 8 st nya åsar inhuggna. OfferdalKArk. N II 1, s. 165 (1769). I taket fästes ett vågrätt löpande rör mellan lampan och kakelugnen, ovanför hvilken det inhugges i skorstenen. AB 1893, nr 40, s. 4.
6) (†) göra uthuggning i skog; utom ss. vbalsbst. -ning (se avledn.) anträffat bl. ss. jäg. gm uthuggning av skog anordna (jaktplats). Greiff Jagt 18 (1821). Hahr HbJäg. 19 (1865).
7) medelst vasst värktyg (mejsel o. d.) hugga l. rista (figurer o. d.) i yta av sten, metall, trä o. d., hugga in (se HUGGA IN 4). Linc. (1640). Mig är .. berettat om en Runsten, .. ther sådan ord skola wara inhuggen. Swedberg Schibb. 304 (1716). Dess (dvs. portalens till tornet av Hardemo kyrka) tympanon .. har en grundt inhuggen bildframställning. TurÅ 1911, s. 108.
8) (†) om djur, med avs. på tänder, klor o. d.: sätta in (i ngt l. ngn), hugga in (se HUGGA IN 5); stundom i överförd anv. om tänder. Adlerbeth Ov. 272 (1818). Det har äfven händt, att han (dvs. katten) .. varseblifvit pulsationen i Halspulsådren .. (på människor) och deri inhuggit sina hvassa klor. Nilsson Fauna 1: 22 (1820).
9) (†) (häftigt) falla i talet, falla in, hugga in (se HUGGA IN 6 b). Det är vähl sannt, Quinaut är en diupsinnig Mann, / .. Inhögg en annan Narr. Düben Boileau Sat. 21 (1722).
Avledn.: INHUGGNING, sbst.1 (sbst.2 se INHUGGA, v.2), r. l. f. vbalsbst. till INHUGGA, v.1, o. HUGGA IN; äv. konkret: ngt som huggits in. — särsk.
1) till 4. Midt emot den samma (dvs. linden) var en inhuggning .. uti kyrkomuren. EGLidbeck (1752) i SvMerc. V. 4: 199. Posterne (i portalen) ha utåt rätvinkliga inhuggningar. Brunius GotlK 2: 199 (1865). TT 1897, Byggn. s. 126.
2) (i fackspr.) till 5. König Mec. 92 (1752). (Gärdesgårdar resas) af groft rundvirke, hopfogadt genom inhuggningar eller s. k. laxning nära timmerändarna. TurÅ 1905, s. 300.
3) (†) till 6: uthuggning. Gosselman Col. 1: 101 (1828; konkret). En inhuggning i skogen eller ett ”ryd”. NordT 1884, s. 193. särsk. jäg. Greiff Jagt 19 (1821; abstr.).
4) till 7. Linc. (1640). Järta 1: 187 (1832; abstr.). Fornv. 1922, s. 93 (konkret).

 

Spalt I 529 band 12, 1933

Webbansvarig