Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INFERNALISK in1färna4lisk l. -ær- l. -er-, adj. -are (i bet. 2, föga br., Engström Hemsp. 12 (1921)). adv. -T; förr äv. INFERNALSK, adj.
Ordformer
(-isk 1792 osv. -sk 1814)
Etymologi
[jfr d. infernalsk, t. infernalisch; bildat till INFERNAL l. direkt till INFERNO]
1) (†) som kommer från l. hör till underjorden l. helvetet; jfr HELVETISK 1. Stiernstolpe Blumauer 3: 15 (1814). Dalin (1852).
2) (vard.) i överförd anv.: helvetisk (se d. o. 2, 3), djävulsk, hemsk, ohygglig o. d.; äv. övergående till rent förstärkningsord (ofta kraftord), i sht ss. adv. EP 1792, nr 68, s. 2. En mera infernalisk musik af hvisslande, tjutande, skrikande, af skramlor, lurar, horn, har jag aldrig hört. Geijer (1809) i MoB 7: 114 (i fråga om missnöjd teaterpublik). Infernalisk skicklighet. Topelius Fält. 5: 305 (1867). Jag förstår inte, att en del fruntimmer ä så infernaliskt korkade. Myhrberg Hum. 188 (1923).

 

Spalt I 418 band 12, 1933

Webbansvarig