Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INEVITABEL in1evita4bel l. 01—, adj. -ble, -bla. adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. inevitable, fr. inévitable; av lat. inevitabilis, av in- (se IN-, pref.2) o. evitabilis, till evitare, undvika]
(numera föga br.) oundviklig. Een inevitabel necessitet. RARP 9: 212 (1664). Sahlstedt (1769). WoJ (1891).

 

Spalt I 396 band 12, 1933

Webbansvarig