Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDULGENT, adj.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. indulgent; av lat. indulgens (gen. -entis), p. pr. av indulgere (se INDULGERA)]
(†) benägen att överse med fel o. brister, överseende, mild o. skonsam i sitt omdöme. Pfeiffer (1837). WoJ (1891).

 

Spalt I 386 band 12, 1933

Webbansvarig