Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDELIKAT in1delika4t l. 01—, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet -cat)
Etymologi
[jfr t. indelikat; av fr. indélicat, av in- (se IN-, pref.2) o. délicat (se DELIKAT). — Jfr INDELIKATESS]
(numera föga br.) som brister i takt o. finkänslighet, ogrannlaga; om person l. om handling, beteende, yttrande o. d. Phosph. 1811, s. 153. Bästa mor, ni var indelikat, som ej kallade honom president. Almqvist Amor. 324 (1839). Ett högst indelikat uppförande. Björkman (1889). LoW (1911).

 

Spalt I 328 band 12, 1933

Webbansvarig