Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IHÅGKOMMA ihå3g~kom2a l. i3håg~ (ihå`g-komma Weste), äv. (numera nästan bl. ngn gg i vers) HÅGKOMMA 3g~, förr äv. IHUGKOMMA l. HUGKOMMA, v. -kommer, -kom, -kommit, -kommen; se för övr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -KOMST (se HÅGKOMST).
Ordformer
(ihug(h)- 15541864; jfr udi hug komme G1R 19: 60 (1548). ihog(h)- 15411889; jfr vthj hogh komme G1R 17: 636 (1545). ihåg- 1617 osv. — hug- 16241803. hog- c. 16851856. håg(h)- 16201906)
Etymologi
[bildat till förb. komma ihåg (se HÅG 6)]
1) komma ihåg, minnas.
a) (†) opers. l. med saksubj., i uttr. det l. ngt ihågkommer ngn, ngn erinrar sig det resp. ngt. G1R 17: 636 (1545). Därs. 26: 594 (1556). Efter som ider väl ihugkommer, her drotzet, at nu senest i Upsala var så beslutet, at … RA I. 3: 117 (1593).
b) (i sht i skriftspr.; numera nästan bl. i pass., särsk. i p. pf., samt ss. vbalsbst.) med personsubj.
α) erinra sig, påminna sig, draga sig till minnes, återkalla i minnet; förr äv. i uttr. ihågkomma sig ngt. Iagh skal j hoghkomma mitt förbund medh Iacob. 3Mos. 26: 42 (Bib. 1541). Den 4 eller 5 Martij (om jagh migh rätt ihughkommer) .. ordnade han folkett till storms. HH 20: 293 (c. 1640). Nahum ihågkom nu först, att han från prosten i socknen hade ett rekommendationsbref. CFDahlgren 4: 127 (1831). Rydberg Sing. 108 (1876; uppl. 1857, 1865: erinrade sig).
β) lägga (ngt) på minnet; hålla l. bevara (ngt l. ngn) i minnet; icke glömma (bort) l. förgäta (ngt l. ngn); stundom övergående i bet.: tänka på, betänka, taga i betraktande. Herren .. wil jhogh komma theras ondsko, och heemsökia theras synder. Hos. 8: 13 (Bib. 1541). (Våra lärare böra) ey med mindre Tacksamheet ihugkommas, än wåre Föräldrar. Columbus BiblW a 3 b (1674). Dhen stoora gunst oc Affection jagh .. fikk hugna Mig uthaff .. (skall) jagh altijdh .. weeta ihogkomma. Swedberg Schibb. 442 (1716). Rääf Ydre 1: 5 (1856). Under alla omständigheter måste man emellertid ihågkomma, att kalk är ett direkt växtnäringsämne. Hellström NorrlJordbr. 212 (1917).
γ) hava (ngn) i åtanke (med skänk l. gåva, ersättning l. belöning, men äv. vedergällning l. straff, med en rekommendation, vid tillsättande av tjänst, i testamente o. d.); vanl. övergående i bet.: belöna (ngn l. ngt), ersätta (ngn för hans besvär), rekommendera (ngn); numera i sht i fråga om testamente l. donation o. d. Sådant wele wij gärna förtiena, förskylla och til thet bästa ihugkomma. G1R 1: 25 (1521). Begärandes, det jagh ville honom .. hoss Edher till det bäste ihugkomma. OxBr. 10: 310 (1631). Den sig å jachten tapprast wijsar skall af mig med anseenliga skänker ihogkommas. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 116. Att alla Jnteressenterna häruthinnan kunna medh tillbörligh nepst för sin ostadigheet ihugkommass. VDAkt. 1691, nr 255. (Jag kan) icke annat än .. fägna mig, då jag får se distinguerad flit hogkommas. Linné Bref I. 1: 68 (1755). Till lön för visade tjenster hade Olaus (Magni) bedt att blifva ihågkommen vid tillsättandet af dekanatet i Linköping. HOHHildebrand i 3SAH 12: 122 (1897). Schück SvFörlBokhH 1: 15 (1923).
δ) (†) refl.: hava tankarna samlade; erinra sig l. tänka på sin värdighet l. ställning o. d. Han .. forskade med en dristighet, som han knappt skulle hafva förlåtit sig sjelf, om han ihågkommit sig, efter den röda blomma, som borde utgöra spännet i denna dames skärp. Almqvist GMim. 1: 43 (1841).
2) (†) omnämna, nämna, omtala. Aldenstund the Alaners nampn ganska myket ihoghkommes widh thenne tidh vthi Historierne. Schroderus JMCr. 441 (1620). Innan jag med dessa memoirer fortfar, så måste jag hogkomma en omständighet, som framdeles får stora suiter utaf sig. GJEhrensvärd Dagb. 1: 86 (1776).
3) (†) göra påminnelser (om ngt), påminna (ngn om ngt); göra framställning (om ngt); äv. med att-sats. Så haffuer jagh doch likväll E(ders) E(xcellens) .. velatt undertienstlighen ihugkomma, att Wissmar magazin medh aldraförsta tilbörlighen försörghes. OxBr. 8: 329 (1636). Man skulle ihugkomma hoos H. M:tt .. om den Försäkringh, som Ständerne finge af Sahl. Kong Gustaf Adolph A:o 1611. RARP V. 1: 199 (1654).
Avledn.: IHÅGKOMLIG, adj. (-komme-) (†) till 1: som man kan minnas; som förtjänar l. är värd att minnas l. ihågkommas, minnesvärd. Schroderus JMCr. 138 (1620). Vthi denne Historia förhandlas om then Nations ihugkommelighe bedriffter. Dens. Liv. Dedic. 3 b (1626). En Wacker ock Skickeligh Präst-Man .., som .. till een slijk Liten Lägenheet giordt sigh Meriterad ock ihogkommeligh. VDAkt. 1711, nr 72; jfr IHÅGKOMMA 1 b γ. Lind 1: 640 (1749).
IHÅGKOMMELSE, förr äv. HÅGKOMMELSE l. (I)HUGKOMMELSE, r. l. f.
1) (numera knappast br.) till 1. Helsingius (1587). särsk.
a) motsv. IHÅGKOMMA 1 a o. b: förhållande(t) att ngn minnes ngt l. ngn; framträdande l. återkallande resp. bevarande (av ngt l. ngn) i minnet; minne; erinran; erinring; åminnelse. G1R 6: 153 (1529). (Lagen värkar) Skuldens i hugkommelse, och räddhoga för Straff. Emporagrius Cat. S 8 b (1669). Brölopps-Beswärs Ihugkommelse. (c. 1670; titel). Iagh (sänder) medh quarteremästaren Håkan Klint en diemantringh, som du skalt bära migh till hugkåmelse. KKD 7: 162 (1707). (Julen) är inrättad till ihågkommelse af Guds Sons ankomst till menniskorna. Schartau Pred. 72 (1823). Den jemförelsevis kortvariga ihågkommelse, som man plägar hedra med namnet odödlighet. BEMalmström 1: 224 (c. 1860). Weibull (o Tegnér) LUH 1: 22 (1868).
b) (†) motsv. IHÅGKOMMA 1 b γ: (benägen, välvillig) åtanke; ofta övergående i bet.: belöning, ersättning o. d. Till ihugkommelsse för dhen trogna skiötzell mig är wederfahrin. BoupptSthm 1677, s. 1043 b (1674). Majoren Hamilton (kunde) hoos Hans Kongl. Maij:t anmälas til nådig hugkommelse efter dess meriter. 2RARP I. 2: 190 (1720). JHMörk (1756) i 2Saml. 9: 128. särsk.: skål som drickes till ngns ära. HSH 31: 67 (1661). Wij begynte dricka Öffverhetz Personers ihugkommelsser. VDAkt. 1671, nr 257.
c) (†) konkret(are): vad ngn kommer ihåg l. minnes; minne, erinring; minnesbild. (Drottning Kristina var) högt .. meriterat, och fördenskuld hoos hvar och een hafver lembnadt een berömmelig ihugkommelse. RARP 9: 155 (1664). Jag är — om jag är någonting — företrädesvis en det förflutnas, en hågkommelsens, en sagans man. Atterbom VittH 1 (1845).
2) (†) minne ss. själsförmögenhet l. den sida av medvetandet som bevarar o. aktualiserar minnesbilderna; äv. med förbleknad innebörd. Kong:g Maj:t tiil Danmark wel haffuer vdj enn Friisk hugkommelsze, hwad szwar penningz vtgifft .. hans N(åde) nu vdj thenne Fegde hafft haffuer. G1R 10: 222 (1535). Thet (dvs. åderlåtning) ock för hugkommelsen godt är. Bondepract. C 4 a (1662). Menniskan har bättre hugkommelse för det som förloras, än för det som tillkommer. Geijer I. 5: 196 (1819). särsk. i uttr. salig, höglovlig i hågkommelse o. d., salig osv. i åminnelse. Her Steen Sture, S. vthi ihugkommelse. G1R 1: 19 (1521). Wår elskelige kere her fader (dvs. K. IX), christelig och höghlofligh i hugkommelse. SvTr. V. 1: 212 (1613). KOF II. 1: 67 (1650).
3) (†) till 2: omnämnande, omtalande. Schroderus Os. 2: 451 (1635). Vi kunna läsa hela böcker om blodsutgjutelse och eröfringar, under det att vi endast sparsamt återfinna här och der ett blad, på hvilket de fredliga idrotterna hugnas med den enklaste hugkommelse. Rundgren Minn. 3: 117 (1873, 1888).
IHÅGKOMSEN l. -KOMSE, adj. (†) som har godt minne, minnesgod. Cellarius 113 (1699, 1729). Tamm AvlÄndAdj. 49 (1899).

 

Spalt I 146 band 12, 1933

Webbansvarig