| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRM hær4m, n.; best. -et; pl. =.
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat)
1) till HÄRMA 1: talesätt, berättelse; jfr HÄRMELSE. Högberg Vred. 3: 380 (1906). Härmet: ”Basjmässdag tag hvad du har”, d. v. s. efter den dagen får man icke vara säker för frosten. Modin GTåsjö 4 (1916).
2) ss. vbalsbst. till HÄRMA 2. ”Härm” .. (dvs.) ljudlika härmningar af djurens läten. Landsm. 6: ccxiv (1888).
Spalt H 2119 band 12, 1932