Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄLSOVÅRD häl3sω~vå2rd, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[av HÄLSA, sbst. 4, 5, o. VÅRD]
vård av hälsotillståndet hos den enskilde (enskild hälsovård) l. (vanl.) med avseende på samhället o. dess olika delar (allmän, offentlig hälsovård), hygien; i sht om den gm offentliga organ drivna värksamhet som avser att betrygga o. främja ett godt hälsotillstånd inom samhället o. dess olika delar; äv. (vard.) om institution som handhar allmän hälsovård. SC 1: 325 (1820). Helsovännen tidskrift för allmän och enskild helsovård. (1886; tidskriftstitel). Hälsovård och sjukvård gripa ständigt och lifligt in på hvarandras områden. HeimdFolkskr. 26: 5 (1895). Högsta tillsynen över allmänna hälsovården i riket tillkommer medicinalstyrelsen. SFS 1919, s. 1450. Wirgin Häls. 1: 1 (1931). — särsk. (†) om vård l. skötsel av ngn bestämd persons hälsa. Då jag emottog hennes hälsovård var hon ovanligen utmärglad och kraftlös. VetAH 1812, s. 145.
Ssgr: HÄLSOVÅRDS-ANSTALT~02, äv. ~20. (i skriftspr., mindre br.) anstalt som står i hälsovårdens tjänst; ofta liktydigt med: sjukvårdsanstalt. NF 1: 35 (1875). Cannelin (1921).
-BYRÅ. byrå för handläggande av hälsovårdsärenden. Hälsovårdsbyrån i medicinalstyrelsen. Palmberg Hels. 777 (1889). Den internationella hälsovårdsbyrån i Paris. BtRiksdP 1909, IV. 1: nr 7, s. 11.
-KOMMITTÉ. särsk. (förr) ss. benämning på kommunalt organ för hälsovård; jfr -NÄMND. Så har Kongl. Maj:t funnit nödigt förordna, att uti Landsorterna Hälso-vårds Commitéer skola inrättas. Alm(Sthm) 1823, s. 39.
-KOST. fångv. om särskild kost varmed fånge utspisas på grund av hälsoskäl. TLev. 1901, nr 32, s. 2.
-LÄRA, r. l. f. lära om hälsovården, vanl. avseende den allmänna hälsovården (allmän hälsovårdslära), stundom äv. den enskilda; jfr HÄLSO-LÄRA. Professuren i allmän hälsovårdslära vid Karolinska institutet (inrättad 1877). BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 30. Nötkreaturens, fårets, getens och svinets ytterlära, afvelslära och hälsovårdslära. LB V. 2 (1913; i boktitel). 3NF 10: 288 (1929).
-MYNDIGHET~102 l. ~200. —
-NÄMND. kommunalt organ som har uppsikt över hälsovården inom en kommun; stundom om liknande institution i utlandet; jfr SUNDHETS-NÄMND. SFS 1874, nr 68, s. 1. Hälsovårdsnämnden (på landet) skall, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt, utgöras av kommunalnämnden. SFS 1919, s. 1443.
-OMRÅDE ~020. område för en hälsovårdsmyndighets värksamhet. SFS 1874, nr 68, s. 4. Varje stad utgör ett hälsovårdsområde. Därs. 1919, s. 1427.
-ORDNING. konkret. De särskilda helsovårdsordningar, som .. kunna vara för kommunen antagna och faststälda. SFS 1874, nr 68, s. 21.
-POLIS. polis som utövar den offentliga tillsynen över hälsovården i en stad; dels om institutionen, dels om enskild polisman; jfr HÄLSO-POLIS 2. SFS 1893, nr 100, s. 18.
-STADGA, r. l. f. Kongl. Maj:ts nådiga Helsovårdsstadga för riket. SFS 1874, nr 68, s. 1.
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. Ett ordnadt helsovårdsväsende. Palmberg Hels. 448 (1889).
-ÄRENDE. Reg1NJA 1890—1903 320 (1904).

 

Spalt H 1961 band 12, 1932

Webbansvarig