Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYKAS, v. dep., anträffat bl. i pr. sg. hykes o. ipf. sg. hychtes.
Etymologi
[jfr sv. dial. hyka, huka, nor. hykja, böja ned; besläktat med HUKA]
(†) huka, sitta hopkrupen. Den som sitter och Hukar eller Hykes wid Spijselen. Verelius 17 (1681).
Särsk. förb.: HYKAS NEDER. (†) huka sig ned. VRP 1674, s. 48.

 

Spalt H 1621 band 12, 1932

Webbansvarig