Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HORISONTAL hor1isonta4l, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-son- 1883 osv. -zon- 1656)
Etymologi
[i bet. 2 möjl. av t. horizontale, vågrät linje]
1) (†) elliptiskt för HORISONTAL-SKOTT. NAv. 28/8 1656, nr 1, Bih. s. 4.
2) (i fackspr.) elliptiskt för HORISONTAL-LINJE. Auerbach (1909). Långa, låga byggnader med starkt betonade horisontaler. PT 1913, nr 282, s. 2.
3) geogr. o. landtm. elliptiskt för HORISONTAL-KURVA. NF (1883).

 

Spalt H 1215 band 11, 1932

Webbansvarig