Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HISPANER hispa4ner, förr äv. HISPANIER, m.||ig.; best. -n: pl. =; förr äv. HISPANJOR, m.||ig.; pl. -er.
Ordformer
(-ner 1679 osv. -nier 1550—1691. -nior 1679)
Etymologi
[efter lat. hispanus, spansk, till stammen i lat. Hispania, Spanien, i Sv. förr äv. kallat Hispanien (G1R 2: 16 (1525), Rudbeck Atl. 3: 327 (1698)). Med avs. på formen hispanier jfr t. hispanier. Formen hispanior beror på inflytande från SPANJOR]
1) (†) invånare i Spanien, spanjor. G1R 21: 389 (1550). Dryselius Monarchsp. 413 (1691).
2) i fråga om antika förh.: invånare på Pyreneiska halvön. Rydberg Sägn. 2 (1874). 3NF (1928).

 

Spalt H 954 band 11, 1931

Webbansvarig