HERMENEUTISK här1menä͡u4tisk l. hær1-, l. -äv4– l. -ev4-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(äv. skrivet -evt-)
Etymologi
[jfr t. hermeneutisch, eng. hermeneutic(al), fr. herméneutique; av gr. ἑρμηνευτικός, till ἑρμηνευτής, person som utlägger l. tolkar, till ἑρμηνεύω, förklara, tolka; av ovisst urspr.]
