Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HERMENEUTIK här1menä͡uti4k l. hær1-, l. -äv- l. -ev-, r. (f. Heinrich (1814), WoJ (1891)); best. -en.
Ordformer
(äv. skrivet -evt-)
Etymologi
[jfr t. hermeneutik, eng. hermeneutics, fr. herméneutique; till gr. ἑρμηνευτική (nämligen τέχνη, konst), f. av ἑρμηνευτικός, adj. (se HERMENEUTISK)]
(i fackspr., i sht teol.) konsten l. vetenskapen att utlägga l. tolka skrift l. text, i sht bibeln; särsk. om teorin l. principerna för bibeltolkning. Wikforss 1: 791 (1804). Hermeneutik förhåller sig till exeges, som theori till praxis. ConvLex. 6: 146 (1832). Den juridiska hermeneutikens reglor. ProtLagär. 4/12 1873, s. 36. 3NF (1928).

 

Spalt H 811 band 11, 1931

Webbansvarig