Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAS, sbst.2, m.(||ig.)
Etymologi
[jfr sv. dial. hase, person som det icke är mycket bevändt med, stackare, d. has, narraktig l. föraktlig person; av t. hase, hare, bildl. äv.: narraktig person. — Jfr HARCELERA II]
(†) usel person, stackare, ”krake”. Bechstadius Siöm. 139 (1734). Det är en fattig Kar, det är ju man en has. Palmfelt Molière 76 (1738). Modée FruR 57 (1738).

 

Spalt H 490 band 11, 1930

Webbansvarig