Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARVA har3va2, sbst.1, l. (numera bl. i bet. 1) HÄRVA hær3va2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; (i bet. 3) förr äv. HARVE, sbst.
Ordformer
(harva i bet. 1 OrdnLilleTull. 1658, s. B 1 b (: Harfwor, pl.), PH 6: 4387 (1756: Harfvor, pl.), i bet. 2 LD 1905, nr 230, s. 2, Ekman NorrlJakt 409 (1910), i bet. 3 HärnösDP 1694, s. 134 (: jern harfwa), Fernow Värmel. 612 (1779: Harfvor, pl.). harve VocLib. avd. 38 (c. 1580). härva i bet. 1 PH 6: 4369 (1756: Härfwor, pl.), Modin GTåsjö 176 (1916), i bet. 3 VadaPrästgInvent. 1628 (: Jernahärffa), Wallerius Åkerbr. 317 (1778: skorphärfva))
Etymologi
[fsv. harva, härva, i bet. 3 (jfr anhærve, f.?, höräfsa), sv. dial. harva, härva, i bet. 1 o. 3; nära besläktat med HARV, sbst.1; jfr fd. har(gh)e, d. harve, isl. herfi, n. (l. herfr, f.?), harv; rörande ä-formerna jfr etymolog. avd. under HARV, sbst.1]
1) (numera bl. i formen härva, bygdemålsfärgat i vissa trakter) = HARV, sbst.1 1. OrdnLilleTull. 1658, s. B 1 b. Modin GTåsjö 176 (1916). — jfr SOT-HÄRVA.
2) [jfr ä. d. harve, ett slags fiskredskap] (i vissa trakter) benämning på ett fångstredskap (med en rad taggar, liknande ett räfshuvud), som vid pärlfiske släpas efter sjöbottnen. LD 1905, nr 230, s. 2. I Härjedalen begagnas (till pärlfångst bl. a.) .. en s. k. ”harfva”, d. v. s. bottenskrapa, hvars 40—50 cm. breda och 10—15 cm. höga ram på ena bredsidan är försedd med jernhakar, som rifva loss musslorna från bottnen. Vid ramen är en korg af järntråd fästad. Ekman NorrlJakt 409 (1910).
3) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) harv (se HARV, sbst.1 2). (Lat.) Occa .. (sv.) Harcke, Harffwe. VocLib. avd. 38 (c. 1580); möjl. till 1. Broman Glys. 3: 38 (c. 1730). NorrlS 1: 39 (c. 1770). Fernow Värmel. 612 (1779). — jfr JÄRN-HARVA samt JÄRN- o. SKORP-HÄRVA.
Ssgr, se under HARV, sbst.1

 

Spalt H 485 band 11, 1930

Webbansvarig