Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HANSEAT han1sea4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom d. hanseat efter t. hanseate; jfr mlat. hanseaticus]
hist. benämning på medlem av hansan l. på invånare i hansestad. Fryxell Ber. 2: 133 (1826). Alla sjöfarande öfverföll och plundrade .. (Sören Norby); förnämligast dock Hanseaterna. Därs. 3: 67 (1828).
Avledn.: HANSEATISK, adj. hist. Eberhardt AllmH 3: 415 (1776). Heckscher EoH 59 (1922).

 

Spalt H 428 band 11, 1930

Webbansvarig