Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HANK haŋ4k, sbst.2, r. l. m. l. n. (r. l. m. NMBerlin osv.; n. Atterbom (1810) i BrefNSkolH 138 osv.)
Etymologi
[sv. o. nor. dial. hank; jfr HANKA, v.2]
besvärlighet, svårighet, olägenhet, trassel; numera bl. (vard., mindre br.) i uttr. det går på hank, det går, men med svårighet, äv.: det går som det vill o. kan, ”det går på slarv” (jfr slutet). Men det är en stor hank att nödgas tillbringa denna jul (i Uppsala). NMBerlin (1798) hos Dahlgren Släktprof. 1: 36. Utan hank och trassel. Almqvist Går an 61 (1839). Lifvet gick, fast mest på hank. Strindberg Fagerv. 332 (1902). Fanns det minsta hank med rekvisitionspapperen, så .. stängdes obevekligen (magasinsdörrarna). Quennerstedt Torneå 2: 329 (1903). Östergren (1926). — särsk. (vard., föga br.) slarv (särsk. i fråga om klädsel). Gud trösta mig, .. du är verkligen odräglig med ditt hank! Carlén Ensl. 1: 276 (1846). Något på hank var det alltid .. med (mössan). Sundblad Ups. 476 (1884).
Avledn.: HANKIG, adj.1 (vard., mindre br.) slarvig, vårdslös (särsk. i fråga om klädsel). Knorring Ståndsp. 1: 159 (1838). Min gud, Fanny, hur kan du komma in så der hankig. Carlén Ensl. 1: 275 (1846). Siwertz Sel. 1: 123 (1920).

 

Spalt H 419 band 11, 1930

Webbansvarig