Publicerad 1930   Lämna synpunkter
-HANG ~haŋ2, n.; best. -et; pl. =; förr äv. -er.
Etymologi
[av nt. l. t. hang, vbalsbst. till hangen (se HÄNGA)]
i ssgr, betecknande att ngnting är förenat l. sammanhänger med ngt annat; se AN-, BI-, MED-, SAMMAN-HANG m. fl.

 

Spalt H 415 band 11, 1930

Webbansvarig