Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄCK jäk4, sbst.3, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till GÄCKA, v.1]
(numera föga br.) gäckeri (se d. o. 1), gyckel (se d. o. 3), drift. Han .. gör aff migh stort geck. NHolgeri Troijenb. D 8 b (1632). (Han hade) varit föremål för den unge mannens överlägsna gäck. Dixelius-Brettner Prästd. 45 (1920). — särsk. i uttr. göra l. driva gäck, se GÄCK, sbst.1 3 jämte anm.
Ssg (Anm. Jfr GÄCK, sbst.1 ssgr, o. GÄCKA, v.1 ssgr): A: GÄCK-FULL. (gäck- 1833—1851. gäcke- 1660) (numera föga br.) gycklande, skämtande. VDAkt. 1660, nr 113. Kärleks-skämterskan, lundarnes gäckfulla andinna. Almqvist Amor. 9 (1822, 1839). Ling As. 306 (1833). särsk. med anslutning till GÄCKA, v.1 2: bedräglig. En gäckfull trollbild. Hagberg Shaksp. 11: 374 (1851).
B (†): GÄCKE-FULL, se A.

 

Spalt G 1572 band 10, 1929

Webbansvarig