Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GYRATION gy1ratʃω4n l. gyr1-, l. -aʃ-, r.; best. -en, äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. gyration; till lat. gyrare, vrida rundt, till gyrus (se GYRO-)]
mek. omkringvridning; rörelse rundt omkring en (fast) medelpunkt l. axel; äv. konkretare, om gm rörelsen förorsakad krets o. d. VetAH 1780, s. 98. Tallqvist SvFinOrdf. (1898).

 

Spalt G 1413 band 10, 1929

Webbansvarig