Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GUBEVARS l. GUDBEVARS, äv. GUBBEVARS gub1evar4s l. 1– l. 4 04 l. 3~02 l. 4~01, i södra o. västra Sv. stundom, i Skåne allmänt -beva4rs resp. ~beva1rs (-várrs Dalin), interj.
Ordformer
(gudbevars (ofta skrivet som två ord; äv. med begynnande stort G) SP 1779, s. 78, Geijerstam LycklMänn. 92 (1899). gubbe- Almqvist AmH 1: 103 (1840), Engström Häckl. 339 (1913). gube- (gu’be-) Cederborgh RK 13 (1816) osv. — gubbenlars Bergman VSmSkr. 357 (1856))
Etymologi
[sammandragning av Gud bevare oss (jfr GUNÅS); jfr för övr. BEVARS. gubbenlars (äv. i sv. dial., ss. Hälsingl.) är en eufemistisk ombildning]
= BEVARS; dock vanl. mera folkligt l. vard. än detta o. innebärande en förstärkning därav; stundom utvidgat: gubevars väl.
1) (numera föga br.) med den urspr. bet. av önskan l. bön ännu närvarande för språkkänslan; med prep. för, ngn gg från; ngn gg med att-sats utan prep.: Gud förbjude; jfr BEVARS 1. Gud bevars .. at .. välskapadt folk kunde .. förvandlas til djur. SP 1779, s. 78. Tjuf är jag inte — Gubevars från slike! Cederborgh RK 13 (1816; yttrat av en västgöte). Icke så, att hela hennes lefnad här skulle vara satt på scenen, Gud bevars från så mycket: men (osv.). Almqvist God. Inledn. 2 (1838).
2) uttryckande förskräckelse l. bestörtning: det var l. vore hemskt l. rysligt l. förskräckligt; jfr BEVARS 2, 3. Nu blef ett larm och jämmerskri, / Så Gud bevars, i huset. Stenhammar 141 (1794). Gubevars: han ser ut, som han skulle vilja äta oss opp allesammans! Palmblad Nov. 1: 70 (1840). — särsk. [jfr uttr. se gärna ut] (tillf.) i adjektivisk anv. Hon såg så ”gubevars” ut (vid mitt upproriska tal), så att jag tog till flykten. Bremer Dagb. 129 (1843).
3) uttryckande (ofta ironisk) förvåning o. häpnad; jfr BEVARS 4. Dä ä knappt nog hon vill ha mej. .. (Svar:) Å Gubevars! inte vilja sådant? Cederborgh RK 22 (1816). Gu’bevar’s, så ni pratar. Björkman (1889).
4) innebärande ett kraftigt tillbakavisande l. förnekande; äv. ss. förstärkning framför l. efter nej (jfr 5 slutet); jfr BEVARS 8. Lindfors (1815). ”Åh gubbevars, nej”, ropade jag. Nyblom Hum. 98 (1874). Björkman (1889). Gubbevars väl, det var inte så hon menade. Norlind Hell 1: 189 (1912).
5) ss. bekräftande uttr., eg. innebärande ett tillbakavisande av antagna invändningar l. tvivel; ofta ringaktande l. överlägset l. ironiskt medgivande: naturligtvis, förstås, kantänka; för all del; jfr BEVARS 6, 7, 9, 10. Mamsells Fästman — Gubevars — ligger i bästa rumme. Cederborgh RK 6 (1816). Almqvist AmH 1: 103 (1840). De är sjelfva artigheten .. Gud bevars! Wijkander OSam 4 (1875). En del pengar förtjänte han ju gubevars. Siwertz Sel. 1: 191 (1920). — särsk. ss. förstärkning efter ja, jo, nej; jfr BEVARS 10. Jag hoppas, .. / Herr generaln min vexel fick — / Jo, Gud bevars! Stenhammar 129 (1794). Cederborgh OT 4: 22 (1818). Wijkander OSam 58 (1875). Höjder med grönska på, .. vackra, ja gubbevars, men .. bara idyll. Engström Häckl. 339 (1913).

 

Spalt G 1241 band 10, 1929

Webbansvarig