Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROLL grol4, sbst.1, n. (BtÅboH I. 9: 227 (1637) osv.) ((†) m. l. r. VDAkt. 1655, nr 258, BL 12: 310 (1846)); best. -et; pl. (†) = (Zedritz 1: 75 (1834), Hagberg Shaksp. 8: 9 (1849)).
Etymologi
[av t. groll, till t. grollen, hysa groll, bära agg, äv.: rulla dovt (t. ex. om åska), trol. samhörigt med den urspr. ljudbetecknande rot som finnes i mnl. grillen, vara vred, mht. grellen, skrika av vrede, t. grellen, ljuda gällt, t. grell, gäll, skarp; jfr GRÄLL, GRÄLA]
(hemlig o.) inrotad ovilja l. fiendskap (mot ngn), bitterhet, agg. Hysa groll mot ngn. Gå och bära på ett starkt groll mot l. till ngn. Låt oss glömma allt gammalt groll! Emädan man veet dem emellan skall någott groll vara. RP 7: 383 (1639). Ej sällan ligger i någon vrå af vårt hjerta .. ett gammalt, inrotadt groll, som vi knappast sjelfve märka. Franzén Pred. 4: 186 (1844). Låt grollet oss emellan vara glömdt. Blanche RikaM 25 (1845). Hagberg VärldB 209 (1927). — särsk. [jfr t. groll auf einen werfen] (†) i uttr. kasta groll på ngn, väcka fiendskap mot ngn. Sahlstedt Hofart. 79 (1720).
Ssgr: A: GROLL-FYLLD, p. adj.
B (†): GROLLE-FULL. full av groll. Bark Bref 1: 222 (1704).

 

Spalt G 960 band 10, 1929

Webbansvarig