Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRADERA grade4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr GRADATION.
Etymologi
[jfr d. gradere, t. gradieren; av mlat. gradare, gå upp(åt), avledn. av lat. gradus (se GRAD, sbst.1). Jfr GRADUERA]
1) motsv. GRAD, sbst.1 2 o. 3: indela (ngt) i olika grader, efter storlek, intensitet, mängd, vikt, betydelse o. d.; äv.: avpassa (ngt) efter olika grader av storlek l. intensitet osv.; äv.: bestämma graden av styrka o. d. l. värdet hos (ngt); äv.: uppskatta, värdesätta, värdera; äv.: ordna efter olika förtjänst. VetAH 1762, s. 178. (Det) hade .. dock varit bättre, om Lagen genast skulle graderat dessa brott til olika bestraffning efter den större eller mindre våldsamhet, hvarmed de begångne blifvit. Calonius 3: 31 (1798). Organister vilja (ofta) gradera orgelcompositionernas klassiska värde efter ensidiga åskådningssätt. Nilson Pedalsp. 5 (1884). (Med) betygen ”boklärd, försvarlig, enfaldig” .. graderade (Dalenius) sina sockenboars kristendomskunskap. Hagström Herdam. 2: 121 (1898). Postportot var i början lika men graderades sedermera efter afståndet. SvH 5: 352 (1906). Behoven och medlen att tillfredsställa dem tillåta gradering och värdering efter grunder, som ytterst äro att finna i människornas och tingens natur. Sommarin EkonL 1: 70 (1915). Svårt att rättvist gradera de sökandes förtjänster. Östergren (1925). — särsk.
a) jur. med avs. på jord: indela efter godhet l. bördighet o. d.; jfr GRAD, sbst.1 3 h. Möller (1790). Alla ägorna skola graderas; den, som får bättre mark, får lämna motsvarande ersättning till den som får sämre. Hellström NorrlJordbr. 136 (1917). Innan lotternas (dvs. ägolotternas) läge bestämmes, skall verkställas gradering av skifteslagets ägor. SFS 1926, s. 591. Graderingen avser att utjämna de stadigvarande värdeskillnaderna. PropRiksd. 1926, nr 38, s. 485. — jfr SERIE-, ÄGO-GRADERING.
b) (†) i fråga om rang o. d.; jfr 5. Greklands stater (ägde) en adel, som ägde mer eller mindre lysande anor och icke var mindre graderad i rang och anseende än i våra stater. Palmblad Fornk. 2: 25 (1844).
2) motsv. GRAD, sbst.1 3 a, med avs. på skala l. mätinstrument o. d.: medelst delstreck indela i grader l. andra enheter. En Messing-Lineal .., bögd efter en Circel-boga och graderad. Triewald Förel. 1: 133 (1728, 1735). Af många skäl .. har jag ansett för säkrast att sjelf gradera den nyttjade Thermometern. VetAH 1809, s. 209. Nilsson HallMus. 40 (1902). — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ing; äv. konkretare. VetAH 1749, s. 166. Cylindertermometer med pappersskala i pappfodral och Réaumurs eller Celsius’ gradering. Lindberg Svagdr. Bih. 104 (1892).
b) mer l. mindre bildl. Valen skulle .. ske efter graderad skala (dvs. med ökat antal röster för person med högre förmögenhet l. inkomst). Warburg Richert 2: 21 (cit. fr. 1840). Införandet af en graderad skala för tullsatserna å (bomullsgarn). Forssell Stud. 2: 299 (1880, 1888).
3) (†) motsv. GRAD, sbst.1 3 g: komparera. Trendelenburg GrSpr. 107 (1801). Att uppläsa beskrifningsnamnet (dvs. adjektivet) i alla graderna kallas att gradera eller jemföra det. Lidén SvSpr. 26 (1848).
4) tekn. motsv. GRAD, sbst.1 2: bringa (ngt) till en högre grad av styrka l. godhet o. d. (gm en gradvis fortgående behandling). — särsk.
a) med avs. på lösning, i sht av salt: koncentrera (lösning) gm att låta vattnet delvis avdunsta i luften. RP 9: 254 (1642). Greifswald, med saltverk, der hafsvatten graderas och inkokas. Bergman VSmSkr. 87 (1825). 2UB 5: 222 (1902).
b) framkalla viss färg på ytan av guld; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing o. i ssgn GRADER-VATTEN (se d. o. 2). Gradering kallas .. (bl. a.) färgningen af ädla metaller, genom tillsatser. Gynther ConvHlex. (1846).
5) (†) motsv. GRAD, sbst.1 4, i p. pf.: som innehar (högre) värdighet l. rang. (Greve Lejonhuvud talade till den lägre adeln o.) Förhoppedes Att de icke wille Separera sigh ifrån dem (dvs. den högre adeln), effter de som wore graderade icke hade welet söndra sig ifrån dem. RARP 3: 214 (1642).
Särsk. förb.: GRADERA UPP010 4 l. OPP4. = GRADERA 2. Östergren (1925). jfr UPPGRADERA.
Ssgr (i allm. till 4 a): A: GRADER-HUS. (numera knappast br.) tekn. = -VÄRK. Rinman 1: 1090 (1788). WoJ (1891).
-RÄNNA, r. l. f. (mindre br.) tekn. ränna i vilken saltvatten får rinna o. delvis avdunsta. Swedenborg RebNat. 1: 266 (1717).
-VATTEN. tekn.
1) till 4 a: saltvatten som undergått l. skall undergå gradering. Berzelius († 1848) enl. Kindblad. Dalin (1852).
2) till 4 b: vätska som användes till framkallande av viss färg på ytan av guld. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 453 (1768). ÖoL (1852).
-VÄRK, n. tekn. anläggning avsedd att befordra vattnets avdunstning ur svaga lösningar; äv. om inrättning för luftavkylning av varmt vatten, t. ex. kondensvattnet från en ångmaskin. RP 8: 702 (1641). Detta graderverk är en hög byggnad, hvars alla 4 sidor äro flätade med yfvigt ris, öfver hvilket vattnet får småningom nedrinna. Berzelius Kemi 1: 438 (1808). 2NF 33: 1023 (1922).
B: GRADERINGS-FEL. till 2: felaktighet i graderingen å instrument. JernkA 1839, s. 349.
-HUS. (numera knappast br.) tekn. gradervärk. Wikforss 1: 700 (1804).
-VIS, adv. (†) till 1: gradvis (se d. o. I 1). Rinman 1: 325 (1788).
-VÄRK, n. (†) tekn. gradervärk. Hjelm PVetA 1788, s. 6.
Avledn.: GRADERARE, r. l. m. (föga br.) apparat för mätning av sprithalt, spritprovare; jfr GRADERA 1. Bengts Vargt. 21 (1915).

 

Spalt G 791 band 10, 1929

Webbansvarig