Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLORIÖS glω1riø4s, äv. glå1– l. glωr1– l. glor1-, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-eux 1680—1769. -eus(e) 1680—1846. -ös 1642 osv.)
Etymologi
[jfr d. gloriøs, t. gloriös; av fr. glorieux (f. -euse), av lat. gloriosus, avledn. av gloria (se GLORIA, sbst.1)]
1) (numera nästan bl. skämts. arkaiserande) ärofull, ärorik, lysande. Altså behöll Hans Kongl. Maij:tt effter een long och glorieux fechtning .. feltet. Spegel Dagb. 48 (1680). En skamfläck (är satt) på vår Gloriösa Nation. HSH 1: 278 (1743). (Konsertsalongen) upplefde .. sin mest gloriösa dag. SD 1898, nr 305, s. 3. BonnierKL (1924).
2) (†) ärelysten; som gärna vill ”synas”; högfärdig, skrytsam; jfr GLORIERA, GLORIFIERA 3. Hwad kan mätta then som är fast gloriös? Palmcron SundhSp. 220 (1642). Swedberg Schibb. 273 (1716). WoJ (1891).

 

Spalt G 583 band 10, 1929

Webbansvarig