| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLIMRIG glim3rig2, adj.2
geol. o. miner. glimmerhaltig; numera i sht i ssgr: som innehåller (så l. så många) glimmerarter. En fet glimrig Talkart. Bromell Berg. 55 (1730). En grå glimrig qvartsblandad lerskiffer. Rinman 1: 749 (1788). Östergren (1925; angivet ss. förekommande ”ibland”). — jfr EN-, TVÅ-GLIMRIG.
Spalt G 566 band 10, 1929