Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLIMRIG glim3rig2, adj.1
Etymologi
[efter t. glimmerig; till GLIMRA o. GLIMMER, sbst.1—2]
(i vitter stil, numera föga br.) som skimrar l. glittrar; särsk.: som skimrar likt glimmer. Dalin (1852). Östergren (1925; angivet ss. mindre vanl.).

 

Spalt G 566 band 10, 1929

Webbansvarig