| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENOMBRYTA je3nom~bry2ta, v. -er, -bröt, -bröto, -brutit, -bruten; se för övr. BRYTA. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr GENOMBROTT.
1) bryta ett hål l. en öppning i (ngt), så att man l. ngt kan komma fram därigenom; bryta sig väg genom (ngt); (med våld) tränga sig igenom (ngt); äv. med saksubj.; äv. intr., t. ex. (i fackspr.) om tand: spricka fram; äv. mer l. mindre oeg. Linc. Hhh 4 b (1640). Herr Iacob .. tänckte at Murarna icke woro så lätte .. til at igenom bryta. Widekindi KrijgH 321 (1671). I elfva år arbetade 30,000 man på bergets genombrytande. Rydberg RomD 46 (1877). Platser, där en ås korsas eller genombrytes af ett vattendrag. Ymer 1912, s. 255. Härvid (dvs. vid tandsprickningen) är att märka, att underkäkens tänder normalt genombryta tidigare än de motsvarande i öfverkäken. 2NF 30: 745 (1920). (†) I samma rum, Wäster ut är Kyrckan (dvs. ett gruvrum) igenombruten in i Ladugås-Grufwan. JernkA 1898, s. 370 (1624). — särsk.
a) i sht mil. i fråga om förhållandet att genom ett på ngn viss punkt insatt anfall åstadkomma en öppning i fiendens linje l. ställning varigm stridskrafter kunna tränga fram. Försöka en genombrytning. Loenbom Stenbock 3: 377 (1760). Försvarets ytterlinjer blefvo genombrutna och öfverändakastade. Quennerstedt Bender 31 (1910). På hufvudanfallsfronten vunno de anfallande en del terräng i Tjernabågen, utan att dock en genombrytning kunde verkställas. 2NF 33: 231 (1921). — (†) (Fienden) sökte med hela sin force hoss mig att igenombrytha. KKD 8: 83 (c. 1710).
b) mer l. mindre bildl. (Drottning Margareta) var icke mindre upmärksam i verldsliga mål; men med alt detta hade hon i början ganska stora hinder at genombryta. Dalin Hist. 2: 584 (1750). De la Gardies .. försök att genombryta det motstånd, som allt fastare ställde sig i vägen för hans planer. Carlson Hist. 2: 301 (1856). Våldsamma lynnesutbrott, som genombröto hans eljest värdiga .. sätt. SvH 8: 215 (1905). (Man förstår) vilken kraft som utmärkt ingivelsen i denna strof, då de sedvanliga uttrycksformerna blivit så fullständigt genombrutna. Mjöberg Stilstud. 228 (1911). — särsk. (numera knappast br.) ss. vbalsbst. -ning: genombrott (se d. o. 2). Uplysningens första politiska och moraliska genombrytning. LBÄ 11—13: 102 (1798). Den literära genombrytningens tid. Levertin Stud. 23 (1888).
2) om sak: bilda öppning(ar) l. hål (i ngt); bilda fläckar l. partier (i ngt) varigm dess enhetlighet l. enformighet brytes; nästan bl. i pass. (i sht i p. pf.). Dalin Hist. 1: 58 (1747). Den herrligaste utsigt öppnar sig öfver Östergötlands bördiga, af vatten genombrutna fält och lundar. Geijer II. 2: 66 (1832). Munöppningen (å manteldjuren) leder in i det vida svalget, hvars väggar äro genombrutna af ett stort antal springor. NF 16: 930 (1892). Taket .. genombrytes af takfönster. Hahr ArkitH 411 (1902). — jfr (†): Finland (är) ett igenombrutit (dvs. av vatten sönderdelat), sampt skog- och bärgriikt Land. HFinlÖ 1: 222 (1711).
3) (i sht i fackspr.) i p. pf. i adjektivisk anv.: (i sht för visst ändamål, särsk. prydnadsändamål) försedd med talrika (i allm. relativt små) öppningar l. hål anbragta i viss ordning i förhållande till varandra. Genombrutna tyger. Ett par genombrutna silkesstrumpor. En genombruten spetsgavel (byggn.). Stiernman Com. 1: 796 (1622). 1 Skriftafla med Elphenbeens blad, beslagen medh tunna genombrutna silfwerplåtar. BoupptSthm 6/3 1671. Skelettet hos dessa rhizopoder utgöres af ett gallerlikt genombrutet skal. NF 12: 1531 (1888). Serpentinvolangen (är) .. garnerad med en genombruten .. spets. Sömnadsb. 301 (1915).
4) (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om var särskild av de olika öppningarna i ngt (ss. ett tyg l. en spets l. en mur o. d.) som är genombrutet (i bet. 3). Fina hvita klädningar med spetsgarneringar och genombrytningar. JournLTh. 1811, s. 877. Ehuru .. murverken (i gamla operabyggnaden i Sthm) voro utförda utan större afbrott eller genombrytningar. TT 1899, B. s. 1.
5) (†) bildl.: genomföra, genomdriva; jfr GENOM 2 d γ. Åtskillige store och kostbare reparationer, .. them jag hoppas mig hafva .. troligen och redeligen, fast med många svårig- och förtreteligheter, bestält och genombrutit. VDAkt. 1735, nr 56.
(1; jfr 3 o. 4) -MASKIN. tekn. maskin som användes för att i ett föremål utslå ett större antal hål. KrigVAH 1835, s. 130. TT 1873, s. 194.
Spalt G 249 band 10, 1928