Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GANTHUS, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. ganthus, gants i bet. I, av oviss härledn.; jfr dock ä. d. ganten i bet. I (möjl. = isl. gangtún, feng. gangtūn i samma bet.; jfr ä. sv. GÅNG, isl. gangr, fht. feldgang, mht. ganc, ä. eng. gong i samma anv.); i bet. II ansluter ordet sig till GANTAS]
(†)
I. avträdeshus; äv. bildl. Schroderus Os. 2: 212 (1635; i bild). Afsijdes ganthws, them Rackaren fäyar. Schroderus Comenius 624 (1639). Den som vill varda frisk måste för all ting laga, att detta hemliga gant-huset (dvs. underlivet) blir affördt och rengordt, medelst laxerande. Westerdahl Häls. 331 (1764). Dähnert (1784).
II. bordell. Serenius (1741). Gant-hus .. (dvs.) Horehus, där Kättiefulla människior gantas. Schultze Ordb. 2000 (c. 1755). VDAkt. 1795, nr 468.
Ssgr (†, till I): GANTHUS-FEJARE. Lind (1738). Möller (1745). —
-RENSARE. Wollimhaus Ind. (1652). Hamb. (1700).

 

Spalt G 100 band 10, 1928

Webbansvarig