| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRÅLDRAS förol4dras l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förå´ldras Weste; förå`lldrass Dalin), v. dep. -ades; l. (i bet. 2) FÖRÅLDRA -ol4dra resp. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) dep.: bliva gammal.
a) om person: bliva gammal l. ålderstigen, åldras; i allm. med tanke på åldern ss. medförande skröplighet o. d.: (av ålder) förlora ungdomens l. sin(a) tidigare kraft(er) l. förmåga l. friskhet l. sitt tidigare utseende; om sak: (av ålder) bliva (alltmera) skröplig l. bräcklig l. murken l. förfallen l. sliten l. oduglig o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; utom i β numera bl. (knappast br.) med sakligt subj. som utgöres av ett abstr. sbst. samt ss. vbalsbst. -ing; förr äv. i p. pf. ss. adj.: åldrig, bedagad, på grund av ålder skröplig l. bräcklig l. murken l. förfallen l. utsliten l. illa medfaren l. oduglig o. d. Gören idher säckiar som icke föråldras. Luk. 12: 33 (NT 1526; Bib. 1917: nötas ut). Tina skoor äro icke föråldradhe på tina fötter. 5Mos. 29: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: din sko blev icke utsliten). Qvistar, som förålldras och falla neder. RP 7: 344 (1638). Effter som så iagh, som min k. hustru begynna föråldras. VDAkt. 1665, nr 370. Då husen föråldras, göra de (dvs. sälskyttarna) kol af öfverlefvorna. VetAH 1784, s. 86. (Tavlan) var så föråldrad, att vi ej förmådde tydligt urskönja hvad den föreställde. Atterbom Minn. 456 (1818). (Drottning Lovisa Ulrika) dref alltid gäck med denne könets föråldrade tillbedjare (dvs. konung Fredrik I). Crusenstolpe Mor. 1: 46 (1840). Karls (dvs. K. IX:s) hjeltesinne föråldrades aldrig. Afzelius Sag. VIII. 1: 140 (1856). Sorgen föråldras, men glädjen är ung. Östergren NDikt. 51 (1879). Idun, som innehar ”asarnes läkemedel mot föråldring”. Rydberg Myt. 1: 132 (1886). — särsk.
α) (†) eg.: bli gammal, ”gråna”, övergående dels i bet.: stanna (alltför) länge kvar l. förbliva (på en plats l. i en belägenhet), dels i bet.: växa sig fast l. allt fastare (i ngt). Author rådher Hofftiänarna .. at the icke skole föråldras til Hofwa. Schroderus Hoflefw. 85 (1629). Macarius war allareda vthi the ogudachtige Lärorna nästan föråldrat. Schroderus Os. 2: 343 (1635). Vti hwars (dvs. världens) lustar och begär han sig dagliga förlustar och föråldras. Swedberg Cat. 457 (1709). At .. iag så olyckelig blifwa skulle, och in obscuro föråldras. VDAkt. 1720, nr 257. Crusenstolpe CJ III. 1: 117 (1846).
β) om missbruk, last, sjukdom o. d.: (med tiden) vinna fäste l. inrota sig; numera bl. (knappast br.) i p. pf. ss. adj.: (gammal o.) inrotad l. inbiten, om sjukdom: kronisk. Lät icke owillian (illwillian) föråldras, at hon icke brister vth vti haat. Schroderus Comenius 909 (1639). Linc. (1640; under inveteratus). Vid föråldrad Syphilis. TLäk. 1833, s. 314. Att utplåna föråldrade missbruk. Oscar I Straff 1 (1840). Föråldrade ledgångsåkommor. NF 10: 1061 (1886). Helsov. 1893, s. 235.
b) på grund av ålder komma ur bruk, bliva ålderdomlig l. otidsenlig l. gammalmodig l. urmodig; oftast i p. pf. ss. adj.: ålderdomlig, otidsenlig, gammalmodig, antikverad. Föråldrade ord, uttryck. En föråldrad uppfattning. Linc. (1640). Hof Skrifs. 27 (1753). Ståndsrepresentationen är en föråldrad institution. De Geer Minn. 1: 222 (1861, 1892). Vad som synes oss urgammalt, är ofta egentligen blott föråldrat. Nilsson FestdVard. 29 (1925). — särsk.
β) om diktvärk l. annat alster av skön konst: gm att i stil l. innehåll l. motiv o. d. vara alltför starkt präglad av sin egen tid o. dess smak förlora förmågan att fängsla senare tider l. avvinna dem intresse. Mästerstycken i vitterhet, som aldrig föråldras. Dalin Hist. III. 1: Föret. 6 (1761). Att (Stradellas arior) oaktadt sin höga ålder, ej röja spår af föråldring. Bauck 1MusH 81 (1862). Det minst föråldrade af allt hvad hon (dvs. Fredrika Bremer) skrifvit. Nyblom i 3SAH 16: 252 (1901).
c) med åren förlora i betydelse l. giltighet, bliva ogiltig; förr äv. övergående i bet.: glömmas; numera bl. (knappast br.) om anspråk, fordringar o. d. Intet är som så snart föråldras som wählgiärningar. Rudbeckius KonReg. 299 (1616). Jungberg (1873). (Polens) mångahanda territoriella anspråk (kunde) aldrig .. föråldras. Hjärne K12 132 (1902).
2) (numera knappast br.) tr.: göra gammal, göra ålderdomlig l. otidsenlig l. urmodig (o. därigm sätta ur bruk l. kraft), komma att åldras. J thet han sägher It nytt (förbund), föråldradhe han thz första. Ebr. 8: 13 (NT 1526; Bib. 1917: har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat). Hwad är thet som icke tijden föråldrar och förandrar? Schroderus JMCr. 46 (1620). (Smink) förderfwar och föråldrar Ansichtet. Dens. Albert. 4: 120 (1638). Schlyter JurAfh. 2: 3 (1835, 1879). Det var ännu den tid, då man nedrev för att föryngra; den tid som följde, skulle riva för att föråldra. Weibull LdDomk. 89 (1906).
Spalt F 3590 band 9, 1928