| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRVRIDA förvri4da l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förvri´da Weste; förvri`da Dalin), v. -vrider, -vred, -vridit, -vriden. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i sht i fackspr.) vrida (ngt) så att det kommer i ett oriktigt l. olämpligt läge; gm vridning bringa (ngt) i olag. Weste (1807; med avs. på nyckel o. lås). Axeln (dvs. fjäderaxeln i centrifugen) har .. blifvit utböjd stycket OO1 och förvriden vinkeln γ. TT 1902, M. s. 48. 2NF 33: 1103 (1922: förvridning). — särsk. (numera knappast br.) med avs. på kroppsdel: gm vridning bringa (ngt) ur led, vricka. Förvrida en lem. Lindfors (1815). Tholander Ordl. (c. 1870).
2) gm vridning vanställa l. deformera (ngt) l. bringa (ngts) delar i ett oriktigt l. onaturligt l. ovanligt förhållande till varandra; i sht i fråga om ofrivilliga, krampaktiga muskelrörelser varigm ngns ansikte l. mun o. d. (för tillfället) vanställes; äv. mer l. mindre oeg.; ofta refl. samt i pass. med intr. bet.; i p. pf. vanl. med adjektivisk bet. Krampaktigt förvridna ansiktsdrag. Det bleka vanvett .., som går / .. med löjet kring förvriden mund. Tegnér (WB) 4: 31 (1822). Dragen förvredo sig som af undertryckt gråt. Hedenstierna FruW 87 (1890). (Han) liknar ett träd, som vuxit upp i skuggan och som förvridit sig under sin letan efter solljus. Agrell Sthm 177 (1892). (Mannens) ansikte .. förvreds av ett tilltvunget leende. Lagerlöf Troll 2: 103 (1921). jfr (†): At läsa dödsångsten i deras förvridna öga. Eurén Kotzebue Orth. 1: 13 (1793). — jfr ANSIKTS-FÖRVRIDNING.
3) bildl.: snedvrida, omgestalta l. ombilda (ngt) till ngt oriktigt l. mindervärdigt, vanställa, förrycka; äv. i pass. med intr. bet.; i p. pf. vanl. med adjektivisk bet.; numera föga br. (se dock a o. b) utom med avs. på rättsbegrepp o. d. LBÄ 42—43: 48 (1800). Till det skadligt störande hör allt hvad som förvrider och afbryter den naturliga gången. Geijer I. 4: 312 (1838). Allt der (dvs. i Berlin) föreföll mig så konstladt och förvridet, att (osv.). Snellman Tyskl. 365 (1842). Socialisterna ha ju drifvit den konsten till sin spets att förvrida alla rättsbegrepp. VL 1908, nr 235, s. 3. — särsk.
a) (fullt br.) med avs. på ord l. språkform: förvränga; ss. vbalsbst. -ning äv. i konkretare anv. Förvridna namn. Leopold 5: 294 (c. 1804). Namnet Filfras är en i medeltiden gjord förvridning af Norrska namnet Fjældfoss (Fjällräf). Sundevall Zool. 41 (1860). Schulthess (1885). — jfr NAMN-, ORD-FÖRVRIDNING.
b) (fullt br.) (avsiktligt) återgiva l. framställa (ngt) på ett skevt l. falskt sätt; förvränga, misstyda; ss. vbalsbst. -ning äv. i konkretare anv. SP 1780, s. 790. Flere upprepade förvridningar af vårt yttrande. AB 1831, nr 92, s. 3. Tyst hörde hon förtalet allt förvrida. CVAStrandberg 4: 16 (1857). Wirsén Fur. 96 (1896).
4) bildl.: göra (ngns huvud l. hjärna) förryckt l. tokig(t) l. ”vriden” (”vridet”); äv. med avs. på person; i p. pf. äv. med adjektivisk bet. Stiernstolpe DQ 1: 37 (1818). Ingen, hvars hjerna ej förvridits af romantiskt känslopjunk. Rydberg RomD 136 (1874, 1877). Med förtjusning läste jag .. C. J. L. Almqvist, som vid denna tid förvred många hjärnor. De Geer Minn. 1: 42 (1892). — särsk. i uttr. förvrida huvudet på ngn, göra (ngn) tokig l. galen av förälskelse l. förtjusning o. d.; äv. (med sakligt subj.): stiga ngn åt huvudet. Den der löjtnanten, som höll på att förvrida hufvudet på mig för några månader sedan. Carlén Repr. 440 (1839). Nyligen klagade en fackman öfver att denna rad af öfvermåttan rika hveteskördar i viss mån förvridit hufvudet på veststaternas landtbrukare. LAHT 1882, s. 28.
Spalt F 3559 band 9, 1928