Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(jfr I 1 c) FÖR-VOKALISK 3~020. språkv. som befinner sig före vokalen i en stavelse; motsatt: eftervokalisk. Wulff Värsb. 11 (1896). —
(II B) -VRAKA. [fsv. forvraka] (†) förkasta, försmå, rata; jfr FÖR-VRÄKA v.2 1. Att thenna eenfaldiga församblingen .. måtte blifua förskonat att på trängas någon (präst) som .. ähr aff andra förwrakat. VDAkt. 1665, nr 450.

 

Spalt F 3559 band 9, 1928

Webbansvarig