Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-TÖVRING, f. (-toff- 1534. -töf(f)- 1534—1547) [fsv. fortöfring, vbalsbst. till fortöfra, dröja, av mnt. vortogeren (se FÖR-TÖGRA) med anslutning i formen till fortöva (se FÖRTÖVA)] (†) dröjsmål, uppskov, förhalning; jfr FÖRTÖV- (N)ING 1. GR 9: 251 (1534). (Skulden skulle betalas) vtan all widere förhalningh eller lengre förtöffring. BtFinlH 3: 213 (1547). —
-UNDER, n. [vbalsbst. till FÖRUNDRA (se d. o. 2)] (†) beundran. Hwilkas manliga gärningar .. icke vthan stoort förunder .. beskodas. Tempeus Messenius 18 (1612). —
-UNDERLIG, -UNDERSAM, se FÖRUNDRA avledn. —
(I 2) -UNDERSÖKA3~0020, -ning. (i fackspr.) värkställa en förberedande undersökning av (ngt), förberedelsevis undersöka; urspr. o. vanl. ss. vbalsbst. -ning. Bristen på omfattande och tillförlitliga förundersökningar (i fråga om vattenarbeten). LAHT 1882, s. 90. Saken bör förundersökas, innan vi gå närmare in på den. Östergren (1924). särsk. jur. ss. vbalsbst. -ning
a) i allm.: förberedande undersökning (särsk. i brottmål o. vid internationellt skiljedomsförfarande), motsatt: doms- l. huvudförhandling(en). NordT 1885, s. 244. SFS 1900, nr 76, s. 26 (i fråga om internationellt skiljedomsförfarande). Bestämmelser rörande förundersökning och häktning i brottmål. BtRiksdP 1914 B, IX. 1: nr 12, s. 9.
b) undersökning som av därtill förordnad person (”förundersökare”) värkställes rörande för brott åtalads karaktär o. övriga personliga förhållanden i sådana fall där villkorlig dom l. insättande i allmän uppfostringsanstalt ifrågasättes. 2NF 25: 1254 (1917). SFS 1918, s. 1209.
Avledn.: förundersökare, m.||(ig). jur. jfr FÖRUNDERSÖKA b. SFS 1918, s. 1210.

 

Spalt F 3488 band 9, 1928

Webbansvarig