Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖRTÄRING förtä4riŋ l. fœr-, l. -tæ4r-, i Sveal. äv. 032, stundom (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) FÖRTÄRNING -tæ4rn- resp. 032, r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -ar (GR 16: 64 (1544: -er), Sahlstedt (1757), Lundell (1893)).
Ordformer
(-ing GR 1: 232 (1524) osv. -nigh Rääf Ydre 3: 400 (i handl. fr. 1594). -ning GR 2: 160 (1525), Fröding Reconval. 45 (c. 1908))
Etymologi
[fsv. fortäring, -nigh, -ning]
vbalsbst. till FÖRTÄRA. — särsk.
1) (numera knappast br.) motsv. FÖRTÄRA 1: förbrukning, konsumtion; åtgång. Tileffuentyrs wele the Lubske (nu) reckne honum (dvs. den i Lybeck fångne Svante Sture) stor fortäring tiil. GR 11: 162 (1536); jfr a. Ther handtvärkare ähre, ther ähr förtäringh och större fördeell. RP 7: 240 (1638). Tilförselen må svara mot behof och förtäring. Hårleman PVetA 1746, s. 25. Järta Kopparb. 16 (1823). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) övergående i bet.: omkostnad, utgift. GR 4: 312 (1527). Kan tå ens Vthgifft och Förtäring hafwa warit mindre än Vpbörden, tå hafwer han så mycket wunnit på thet Åhret (att osv.). Brahe Oec. 126 (1581). (Sv.) Förtäring, .. (fr.) depense. Dähnert (1784).
b) om åtgång l. förbrukning av livsmedel o. proviant. GR 2: 27 (1525). Biens förtäring (är) icke särdeles stor. Fischerström 1: 667 (1779). Förtäring, åtgång, (af proviant). Jungberg (1873). — jfr HEM-, HOV-, SOCKER-, ÅRS-FÖRTÄRING m. fl.
2) motsv. FÖRTÄRA 3.
a) intagande l. inmundigande (av mat l. dryck), förtärande (av mat l. dryck). Öl säljes så väl till avhämtning som till förtäring på stället. Redan Solons lag förböd förtäring af omängdt vin. Tranér Anakr. 203 (1833). Frukt, som afses till förtäring i rått tillstånd. Abelin Frukt 226 (1902).
b) (numera dels ngt ålderdomligt, dels vard.) kosthåll, spisning, utspisning; stundom: traktering, undfägnande; särsk. (vard., föga br.) ngt eufemistiskt, om undfägnande med starka drycker: ”traktering”; konkretare: vad ngn (vid ett visst tillfälle) får l. fått till livs, förfriskning, undfägnad. Det var dåligt med förtäringen (vard.), där vankades ingen förtäring (vard.). GR 2: 160 (1525). Kosthade iagh .. (de upplånade 50 dalerna) både på förtärnigh och på gafuor .. hos goda wäner som migh skulle giöra bijstånd. Rääf Ydre 3: 400 (i handl. fr. 1594). Fri förtäring vankades i flere rum. SP 1778, s. 27. (Sammanskottet) användes .. till förtäring å klubben — bestående mest i dricka och tobak. Odhner G3 1: 61 (1885). Han .. tog in förtäring. Öberg Makt. 1: 85 (1906). Betala sin förtäring. Östergren (1924). — särsk.
α) (vard., föga br.) i uttr. frisk förtäring, ny förtäring, förr äv.: ymnig, duktig förtäring. AWollimhaus Vitt. 18 (1672). Med frisk förtäring och otvunget tal / Man muntrade sinnet upp. Wadman Saml. 1: 147 (1830).
β) (†) i uttr. hålla förtäring, hålla spisning l. dyl., hava stor förtäring, hava många att utspisa. GR 7: 394 (1531). Den, som .. har stort hus och stor förtäring. Fryxell Ber. 7: 9 (1838; möjl. efter handl. fr. 1633). jfr: Ingen får utan tillstånd hålla förtäring till salu i läger. Gynther Förf. 3: 434 (1852).
c) (†) kost, föda; näring, uppehälle. Ioseph fick them wagnar .. och förtäring på wäghen. 1Mos. 45: 21 (Bib. 1541). Skälens förtäring är fisk. VetAH 1757, s. 179. Nilsson Fauna II. 1: 25 (1835; uppl. 1824: näring). LoW (1862).
3) [jfr t. zehrung i motsv. anv. Bet. är måhända en bildl. anv. av 2 c, i det denna del av laddningen uppfattats som den ”kost” som raketen har att tära på] (†) fyrvärk. benämning på den övre, massiva delen av en rakets laddning: tärning(en). Förtäring .. (fyrv.) En raketladdnings qvantitet uppöfver tenen (dvs. dornet). Dalin (1852).
4) motsv. FÖRTÄRA 5: förstöring; numera bl. (föga br.) om småningom skeende uppfrätande (t. ex. gm rost l. sjukdom) l. förstöring (gm sjukdom l. dyl.). Schroderus Dict. 76 (c. 1638). En i ständig förtäring stadd Lunga. OAcrel PVetA 1767, s. 35. Stålskepp fordra .. omsorgsfull vård för att skyddas mot förtäring (dvs. förrostning). TSjöv. 1890, s. 75. jfr SJÄLV-FÖRTÄRING. — särsk. (†) motsv. FÖRTÄRA 5 c, om matsmältning. (Sv.) förtärning i Magan (lat.) digestio. Wollimhaus Ind. (1652).
Ssgr (i allm. till 2 b): FÖRTÄRINGS-BEKOSTNAD. (†) = -KOSTNAD. VDAkt. 1652, nr 28.
-KOSTNAD. (†) utgifter för viver; jfr DAGTRAKTAMENTE. Rese och Förtärings Kostnad för Herrar Examinatorerne. HdlCollMed. 1/3 1750.
-PÄNNINGAR, pl. (†) ersättning för traktamente in natura, tärpänningar. HärnösDP 1694, s. 97 (: förtärningz penningar). Hjelt Medicinalv. 2: 608 (cit. fr. 1745).
(1, 2 b) -SKATT. (†) konsumtionsskatt, accis. Brask Pufendorf Hist. 286 (1680).
-STAT. (†) utspisningsstat. LReg. 433 (1662). Ordinarie förtäringsstaat uppå 7 personer om wintern. CBonde (1694) hos Trolle-Bonde Hesselby 108. —
-STÄLLE. (numera mindre br.) (anspråkslöst) ställe där allmänheten kan erhålla förtäring. Värdshus, källare, och alla slags publika förtäringsställen. Leopold 2: 464 (1802, 1815). BL 2: 72 (1836).
-VARA, r. l. f. (†) i pl.: matvaror. Risingh Kiöph. 82 (1669). Att i Stockholm, så länge handeln är otvungen, nödiga förtärings- eller handelsvaror aldrig kunna tryta. Chydenius 61 (1765).

 

Spalt F 3481 band 9, 1928

Webbansvarig