Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSTENA förste4na l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förste´na Weste; förstèna Dalin), v. -ade ((†) p. pf. -stent Bromell Berg. 48 (1730)). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (tillf., Lagerlöf Holg. 2: 322, 324 (1907)).
Etymologi
[efter t. versteinen, versteinern; till FÖR- II 2 a o. STEN]
förvandla (ngt) till sten; petrificera; äv. refl. l. i pass. med intr. bet.: förvandlas till sten, petrificeras; bliva hård som sten; särsk i p. pf. i adjektivisk anv. Hiärne 2Anl. 78 (1702). Iravaddis vatten har den egenskapen, att inom kort förstena tekträdet. Palmblad LbGeogr. 198 (1851). Förstenade djur och växter. Bergstrand Geol. 82 (1859). Ramsay GeolGr. 256 (1909). — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om förstenat föremål: fossil, petrifikat. Svea 1: 96 (1824). Den mängd försteningar så väl af vexter som djur, hvilka finnas .. under jorden. SKN 1841, s. 229. — jfr DJUR-, VÄXT-FÖRSTENING.
b) bildl.: göra hård l. stel; särsk.: förhärda (ngn l. ngns hjärta o. d.), göra okänslig; äv. i pass. (l. ngn gg refl.) med intr. bet.: hårdna, stelna; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: stel (av fasa o. d.). JHKellgren i 1VittAH 4: 16 (1779, 1783). Folket .. stod (vid Uppsala tempels brand) / Förstenadt af fasa. Geijer I. 3: 203 (1811). Allt förstenas i en absolut medelmåtta. Polyfem V. 41: 4 (1812). Den statsform, i hvilken det egyptiska kulturlifvet .. med en underbar oföränderlighet förstenade sig, var .. despotismen. Upmark Lübke 12 (1872). Sorgen satte sig fast i hennes anletsdrag och förstenade dem. Lagerlöf Drottn. 194 (1899).
Ssg: (a) FÖRSTENINGS-FÖRANDE, p. adj. geol. om jord- l. bärglager o. d.: som innehåller försteningar. NordT 1878, s. 375. AtlFinl. 3: 3 (1899).

 

Spalt F 3238 band 9, 1927

Webbansvarig