| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.): (II 3) FÖRMYCKLA o. FÖRMYCKNA, v. p. pf. -ad. (-myckla Wettersten, VetAH. -myckna JGOxenstierna) [till MYCKEN resp. dess sidoform myckel; jfr mht. vermicheligen] (†) göra mycken, mångfaldiga; jfr FÖRMERA. Wettersten Forssa 166 (c. 1750). Grödans förmycklande åstadkommes icke utan genom förmyckladt arbete. VetAH 1782, s. 210. (Den ändliga människan) önskar / Att genom likar se sin bild förmycknad. JGOxenstierna 4: 277 (1815; eng. multiply’d). —
(II B) -MYLLAS, v. dep. [till MYLLA, v., göra (ngt) till mull] (†) bliva mull l. mylla. Igenom dyngans fulla rutnande, at hon blir så gran (dvs. fin), at hon snart med jorden kan förmyllas. Serenius EngÅkerm. 137 (1727).
Spalt F 2955 band 9, 1927