Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRMEN, n.
Ordformer
(-meen)
Etymologi
[fsv. formen; till FÖRMENA, v.1]
(†) förhållande(t) att hindras (i ngt förehavande), hinder. Skepzflåttan war .. afförd ifrå Epheso .., på thet Fienden .. måtte .. hafwa .. läghenheet at öfwa alt fientlighit wesende vthan någhot förmeen. Schroderus Liv. 598 (1626).

 

Spalt F 2938 band 9, 1927

Webbansvarig