Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRMALEDIA, v. -ade (p. pf. -maledid GR 18: 45 (1546)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.).
Ordformer
(-di- (-dij-) Mat. 25: 41 (NT 1526), Celsius Alm. 1718, s. 27. -did- GR 17: 99 (1545), Cavallin Herdam. 5: 253 (cit. fr. 1685))
Etymologi
[fsv. formaledia; jfr mnt. vormaledi(g)en; jfr FÖR- II B o. MALEDIA]
(†)
1) förbanna.
a) om Gud (l. annan högre makt): belägga (ngn l. ngt) med förbannelse l. fördömelse, fördöma; i pass.: drabbas av förbannelse; särsk. i p. pf. med adjektivisk bet.: som det vilar förbannelse över, hemfallen åt (evig) fördömelse. Går bort j frå mich j förmalediedhe. Mat. 25: 41 (NT 1526; Bib. 1541: förbannadhe). Till thett förste hotar och förmaledier Gudh, för wår ondskes skuldh all then frucht som både Jorden bär, thessligest Menniskian och all annor Creatur födhe utaf sigh. Thyselius HandlReform. 2: 232 (1544). Wår natur är aldeles förderfwet och förmalediet. ChristOrdn. E 1 a (1602). Thet förmaledijade Folcket, som näglade wår Återlösare Christum widh Korset. Schroderus Os. 2: 64 (1635).
b) nedkalla Guds (l. annan högre makts) vrede o. straffdom över (ngn l. ngt); önska ondt över (ngn l. ngt). Wälsighner them som idher förmalediya. Mat. 5: 44 (NT 1526; Bib. 1541: banna); jfr β. Så offta Presterna giorde sine Bööner för thet Atheniensiske Folcket, .. så offta skulle the och förbanna och förmaledija Konung Philippum. Schroderus Liv. 420 (1626). Ware til thet högste förmaledijet och förbannat all wrångwijs Lära och ogudachtigh Mening. Dens. Os. 1: 509 (1635). Sin son, dhen hon så för skutit och aldeles förmalediat. VDAkt. 1686, nr 187 (möjl. föreligger här bet.: förvisa). — särsk.
α) refl.: (i ed l. bedyrande) nedkalla Guds straff över sig (om man icke talar sant). GR 27: 144 (1557). Han (började) att förmaledije och förbanne sigh och förswor sigh till hälwetess affgrundh, vm han wijste sigh någet aff thette .. vnderschriffuidt och besegledt haffue. HH XIII. 1: 279 (1566). Petreius Beskr. 2: 36 (1614).
β) med försvagad bet.: (i vredesmod) fara ut i förbannelser mot l. svordomar o. d. över (ngn l. ngt); äv. abs. (En kristen) skal icke harmliga bannas, och förmaledia, om honom någhot medh oretta warder ifrå taghet. LPetri 2Post. 114 a (1555). Demetrius .. begynte til at banna och förmaledija the Fremmande. Petreius Beskr. 2: 245 (1614). Carolus V. plägade at säya, at intet Folck woro, hwilket .. mehra thet Nampnet Trähldom förmaledija (än nederländarna). Brask Pufendorf Hist. 279 (1680). Celsius Alm. 1718, s. 27.
2) i p. pf. med försvagad bet.: ”förbannad” (se d. o. 5), ”fördömd” (se d. o. 5 a), ”olycksalig”, ”olycklig”. Sådant förmalediet vproor och obestond. GR 15: 393 (1543). Hon (har) alt mitt förrådh, i Silf(ve)r, Koppar, Teen, Sängkläder och annat .. borthandlat, och till sitt förmalediade fyllerij anwändt. VDAkt. 1696, nr 293.
Avledn.: FÖRMALEDIELSE, f. (†) till 1: förbannelse. Emoot then förmaledielsen (som drabbade Adam o. hans avkomlingar) welsignar nw Euangelium alla werldena. FörsprNT 2 b (1526). The hootas medh Wee och Förmaledielse, genom hwilka Gudz Nampn försmädes. Schroderus Os. 1: 798 (1635). särsk.
a) till 1 b: ed l. bedyrande (varigm ngn nedkallar Guds straff över sig); förbannelse; svordom. Någre (hava) vnderståt sigh at bewijsa sijn Oskyldigheet .. Medh Herrans Nattwardz Anammelse: Medh föregången Förmaledijelse, så framt the bedrägeligen handlade, så skulle Gudh them straffa. Schroderus Os. 2: 620 (1635). VDAkt. 1683, nr 255.
b) förhållande(t) att stå l. vara lagd under Guds förbannelse; tillstånd(et) att vara förbannad l. fördömd, fördömelse. The moste alla afla theres barn j syndh och förmaledielse. OPetri MenFall I 2 a (1526). Både onde och gode .. moste vpstå, anten til ewinnerligit lijf, eller een ewigh förmaledijelse. ChristOrdn. A 4 b (1602). L. Paulinus Gothus ThesCat. 43 (1631).
Ssg: förmaledielses-ord. (†) Cavallin Herdam. 5: 253 (cit. fr. 1685).

 

Spalt F 2927 band 9, 1927

Webbansvarig